Gustafs - Slätta 5-4

Fler bilder här

Sommargylling, Klosterholmen, Öland

På väg till fågeltornet vid Klosterholmen vid Hornsjön på norra Öland i lördags eftermiddag mötte vi ett gäng muntra fågelskådare. De frågade om vi var på väg för att titta på sommargyllingarna som tydligen skådats där ett par dagar. Vi visste inget om det men de berättade vänligt att de hade sett dem för en kvart sedan och beskrev vägen dit. Vi gick som de sagt och kom fram till tre glada Canon-fotografer från Västmanland som stod och spanade efter gyllingarna. De hade inte sett något ännu. Men vi kunde höra dess sång någonstans inifrån den täta lövskogen på andra sidan ängen. Vi spanade mot skogsbrynet ett tag innan vi fortsatte ut mot fågeltornet. På väg tillbaka till bilen passerade vi samma plats igen. Efter ett tag hörde vi åter sommargyllingens sång. Den påminner delvis om koltrasten, samma djupa klang. Vi spanade med kikaren mot skogsbrynet utan att kunna se någon gylling. Plötsligt kom en gulaktig fågel flygande längs skogsbrynet från vänster (norrifrån). Den landade i ett träd. Vi kunde inte upptäcka den med kikare. Jag tog en bild med 400 mm tele med fokus på det ställe där jag såg fågeln landa. Den vackra sången hördes tydligt. Efter ett tag flög den iväg över ängen åt höger (söderut). Det gick så snabbt att jag inte hann ta någon bild. Men den gula färgen var tydlig för blotta ögat. Sent på kvällen tog jag över dagens 350 bilder tll datorn. Jag kollade på "gyllingbilden" lite snabbt och sa : "Här någonstans ska det sitta en sommargylling". Jag kunde inte se någon fågel i det täta lövverket och var på väg att ta bort bilden när Ulla sa: "Men där sitter den ju". Och mycket riktigt. Alldeles mitt i bilden - inte långt från fokuspunkten kan man se sommargyllingen. Der är troligen en yngre hane - inte lika skarpt gul som en fullvuxen. Sommargyllingen häckar sällsynt i Skåne och på Öland. Sk rikslarm hade gått ut på denna - därav det stora intresset bland skådare.

Skogsbrynet i det skarpa ljuset från kvällssolen. Nästan mitt i denna bild sitter gyllingen:

Sommargyllingens sång:

Petgärdeträsk, Öland

Från 21 maj 2009



Stare med mat till ungarna:


Ett skedandpar:




Grå flugsnappare:



Björktrast:


Pungmes plockar bomaterial från kaveldun:


Lövsångare:



En gråhäger flyger förbi:



På en sten på andra sidan den öppna ängsmarken - mitt i bilden - sitter en gök. En skarpsynt ornitolog som är i fågeltornet vid samma tillfälle uptäcker den i sin tubkikare. Avståndet är 400-500 meter så den är svår att se både med en vanlig handkikare och ett 400 mm teleobjektiv:


Göken forstorad digitalt från ovanstående bild:

Tunabro - Gustafs 3-5 (P00-01)

Fler bilder här

Norddalen, Säterdalen

Söndagens besök i Norddalen - som är den norra delen av Säterdalen - fyllde sinnena med fågelsång, dofter och blomprakt. Bland sångerna hördes bla annat lövsångarens, härmsångarens och svarthättans ljusa toner blandat med koltrastens dovare klanger. Den rikliga grönskan gjorde det nästa omöjligt att fånga aktörerna på bild. Svarthättan visade sig en kort stund:

Svarthättan fladdrade iväg:

Även fru svarthätta skymtade i lövverket:

Svarthättans "pladdrande":


Blomsterprakten får representeras av granblommor som med sin röda färg stod så vackert mot de gröna barren och den blå himlen;


samt denna blomma som jag tyvärr har glömt namnet på:
(Canon EOS 50D,EF 100-400mm f/4.5-5.6 L IS USM, 400mm, 1/500 sek, f/6.7, ISO 160)

(Canon EOS 400D, EF 100 mm f/2.8 Macro USM, 100mm, 1/400 sek, f/8, ISO 200)

Koltrasten tog farväl från en björktopp:

Lövsångare, Idrottsplatsen Skönvik Säter

Fler bilder finns här

Gulhämpling, Lasarettsparken Falun

Gulhämplingen är en sällsynt gäst på våra breddgrader. Brukar inte finnas norr om Skåne - men har siktats och hörts(!) i Lasarettsparken i Falun både i år och förra året. Jag har gjort flera försök att fånga den på bild. Vid närmare studier av bilderna har dock oftast grönsiskor trätt fram. En bild av gulhämplingen har jag dock lyckats få - inte speciellt bra - men ändå en bild!
Det är sången som främst avslöjar gulhämplingen. Den är mycket karakteristisk. "Glaskrossgnisslig" är en träffande beskrivning som jag fått från fågelexperten Stefan Oscarsson på fotosidan.se

Fågelsång

Grönsångare

Grönsångaren är svår att skilja från lövsångaren utseendemässigt. Sången avslöjar vem det är:

Lövsångare

Lövsångaren är en av Sveriges vanligaste fåglar - sommartid i varje fall. Trots det är det inte många som har sett den. Att den är svår att upptäcka visar följande bild:

Med lite tur sätter den sig på en kvist utan löv:

Den här fanns på plats redan i april (den har precis vänt sig - bägge fötterna är i rörelse i luften):

Granen blommar

Granen är tvåkönad dvs den har både han- och honblommor. Hanblomman är liten och diskret medan honblomman är stor och spektakulär. Här är två honblommor i all sin prakt - några hanblommor skymtar i bakgrunden:

Hanblommor:

Honblomma:

Korpen och berguven

Vi besökte Världsarvet Falu koppargruva på söndag förmiddag för att försöka få syn på den berguv som ska finnas i Stora stöten. En passande sysselsättning på Fågelskådningens dag. Vi placerade oss i det lilla utsiktstornet på gruvplanen alldeles intill randen av Stora stöten och började spana av bergväggen på andra sidan med hjälp av kikare och kamera med 400 mm teleobjektiv. Vi tittade länge och väl utan att se minsta skymt av någon berguv. Det är en stor yta att skanna av och avståndet 300-400 meter gör det inte lättare. Vi var redo att ge upp när en korp kom flygande tätt intill bergväggen på andra sidan. Jag tog fem bilder på korpen medan den passerade. Därefter gick jag igenom bilderna i kameran lite snabbt för att kontrollera bildkvalitet, skärpa od. På den andra bilden jag tog upptäckte jag en välbekant siluett på väggen alldeles bakom korpen. Berguvens karakteristiska örontofsar!:


Zoomat till 100% syns berguvens tofsar tydligt:


På den första bilden jag tog syns hela berguven (zoomad till 100%):


Hela bilden som kameran levererar med 400 mm tele:


Exakt mitt i denna bild som är tagen med 100 mm teleobjektiv sitter berguven. Nästan omöjlig att upptäcka med vanlig kikare om man inte vet ungefär var den sitter:


Några siffror angående teleobjektiv, förstoringsgrader och pixlar (bildpunkter):
Kameran som jag använder är en Canon EOS 50D med ca 15 miljoner pixlar - 4752x3168 pixlar närmare bestämt. Den har en sensor vars storlek är 1/1.6 av en sk fullformatssensors storlek som är ca 36x24 mm dvs den storlek som varje filmruta har i en normal analog småbildskamera. Ett objektiv med 400 mm brännvidd ger därför samma bild som ett 400x1.6 mm = 640 mm objektiv ger på en fullformatare. 50 mm objektiv på fullformatkameror motsvarar förstoringsgrad 1. 640 mmm ger därför en förstoringsgrad på 640/50 = ca 13. Detta kan jämföras med en normal handkikare som ger 7-10 ggr förstoringsgrad.

Bilderna som är zoomade till 100% är 1025x683 pixlar stora att jämföra med originalets 4752x3168 pixlar. Jag har alltså skurit ut en yta som är 1/21-del av originalets. Bilderna som inte är zoomade till 100% har originalstorleken (15 miljoner pixlar). För att få plats på sidan är alla bilder krympta till 400x227 pixlar. När man klickar på en bild och får upp den i ett eget fönster är bildstorleken 1600x1067 pixlar respektive 1025x683 pixlar på bilderna som är zoomade till 100%. På dessa senare bilder ser man alltså varje enskild pixel.