Efter ett par hundra meter stannar vi för att fylla på med fler resenärer. Vi blir stående 30 minuter och väntar. Det visar sig att de fått besked att de ska hämtas klockan 04:30. Nåväl - vi försöker sova så gott det går i den trånga bussen. Vi åker vidare och hämtar upp fler resenärer från olika hotell.
Vi ska passera en checkpoint tidigast klockan 06:00. Vi når checkpointen strax efter klockan 06:00 och efter ett långvarigt köande i en lång rad med bussar är vi äntligen på väg in i öknen och upp i de branta bergen. Det är ett antal checkpointer som vi passerar längs vägen.
Checkpointerna finns där av säkerhetsskäl för att förhindra terroristattentat. Passet måste vara med ifall vi blir stoppade för kontroll i någon checkpoint. Säkerheten har skärpts betydligt överlag efter en ohygglig massaker på turister i Hatschepsutstemplet den 17 november 1997 då ett 50-tal turister och fem egyptier avrättades av en "terroristgrupp" som menade att myndigheterna gjorde mer för turisterna än för den egna befolkningen. I varje hoellentré sitter ett par beväpnade vakter och övervakar in- och utpasserande genom ständigt pipande metalldetektorer. Ingen verkar bry sig om att det piper varje gång jag passerar med kamerautrustningen i ryggsäcken.
Strax efter klockan 7 stannar vi vid en maffig rastplats med plats för kanske 40-50 bussar och en jättelokal med toaletter och försäljning av drycker och godis samt naturligtvis diverse souvenirer od. Lokalen är fullsmockad med folk när vi kommer men när vi ätit vår medhavda frukostbox har de flesta åkt därifrån. Det finns åtminstone två till liknande rastplatser inom någon kilometer:
Utanför - i det skarpa och värmande solskenet - står några beduinkvinnor med småbarn, killingar, åsnor och små kameler och väntar på att bli fotograferade mot en liten peng:
Den här unga beduindamen följer efter mig när jag går mot bussen. Hon vill gärna bli fotograferad. Jag har tyvärr inga pengar på mej och försöker säga det till henne på engelska och med diverse gester. Hon förstår vad jag menar och pekar på plastkassen där jag har några brödbitar som blivit kvar från frukosten.
En kvinna från vår buss kommer fram och ger henne några mynt och får tillåtelse att fotografera. Hon tycker att jag också kan passa på att fota - men se det går inte alls. Beduinflickan är en riktig tuffing. Hon tittar på mej med arg blick och skakar på huvudet. Därefter ställer hon upp sig i en snygg pos framför min medresenär som får ta en bild.
Jag plockar då fram en brödbit ur plastkassen och räcker fram den till beduinflickan. Efter viss tvekan accepterar hon betalningen och poserar snyggt framför kameran. Efteråt "pratar" vi med henne. Jag visar bilden jag tagit och hon säger att hon heter Zena och vill veta vad jag heter.
Här står hon med den lilla brödbiten i ena handen och en killing i famnen:
Den här lite äldre kvinnan står ensam en bit bort. Jag går bort tll henne och erbjuder min sista brödbit. Hon accepterar och jag får ta några bilder:
Det har luktat starkt av disel i bussen under i stort sett hela resan. Chauffören passar på att reparera/byta ut ett trasigt bränslefilter medan vi rastar. Operationen lyckas och vi slipper disellukten i fortsättningen:
Vi fortsätter färden mot Nilen och passerar en stor vattenpöl som fortfarande ligger kvar efter det häftiga regnet en vecka tidigare. Då var vägen översvämmad och avstängd varför de turister som gjorde motsvarande utflykt då fick stanna kvar i Luxor över natten. Det regnar ca 5 dagar per år i de här trakterna:
I 10-tiden åker vi över Nilen. En kort paus för fotografering. En armada av stora kryssningsbåtar ligger vid östra stranden. Kusin Anne-Lis och hennes Ove har troligen kommit med en av dessa. De åkte på en tredagars Nilenkryssning den 2 januari och vi trodde inte att vi skulle träffas mer i Egypten. Men otroligt nog träffas vi igen bland tusentals besökare i Konungarnas dal senare på dagen!:
Nilen är mäktig!:
Nilens västra strand. I bakgrunden skymtar bergen där Konungarnas dal ligger:
I Konungarnas dal råder totalt fotoförbud innanför grindarna. Vi tillbringar ca två timmar där (mellan 10:30 och 12:30) och hinner med att besöka tre gravar. Mycket folk där kanske beroende på att många egyptier är lediga och besöker dalen. Trots folkmassorna träffar vi kusin Anne-Lis och hennes Ove där. De åkte på en tredagars kryssning på Nilen den 2 januari. Då trodde vi inte att vi skulle ses igen i Egypten.
Bussarna står uppradade på den stora parkeringsplanen:
Det pågår utgrävningar för fullt i dalen. Mängder av arbetare jobbar med handverktyg. Ett lass grävarbetare på väg ut ur dalen - kanske lunchdags?:
(bilden fick tyvärr alldeles för lång exponeringstid i hastigheten)
