Jag har ett tusental diabilder från 1976 och några år framåt som kommit fram ur sina gömmor. Min gamla diaprojektor Voigtländer VP135A från samma tid fanns i samma gömmor och visade sig fungera oklanderligt.
När jag tittade igenom några gamla magasin med diabilder på bildduken började jag fundera på om det skulle vara möjligt att fotografera bilderna på duken och på så sätt få dem i digitalt format.
Jag ringde broder Leif och diskuterade lämpligt tillvägagångssätt med honom.
Att fota bilden på duken trodde han inte var så lämpligt eftersom duken ofta inte är helt plan.
En bättre variant vore att lägga diat på ett ljusbord och fota det med ett makroobjektiv.
Han tipsade om en metod han sett på något av Fotosidans forum där man använder diaprojektorn som ljusbord och därigenom får en snabb hantering av diorna.
Man slipper plocka ur diat ur magasinet och placera det på rätt plats på ljusbordet. Det är bara att mata fram ett dia i projektorn, fotografera och fortsätta med nästa. Man kör igenom ett magasin på någon minut.
Metoden beskrivs av Jan Olof Härnström på
Fotosidans Forum > Efter exponeringen > Det analoga mörkrummet > Gamla dia
Metoden bygger på att man sätter in en skiva av opaliserat glas (samma typ av glas som finns i ett ljusbord) mellan projektorns lampa och diat.
I min projektor sitter ett färgbalansfilter som jag byter ut mot en skiva (ca 4x4 cm) av opaliserat glas. Det blir därigenom ett mjukt och skarpt ljus som träffar diat. Jag inhandlade två stycken glasbitar från glasmästaren (50 kr) ifall ljuset skulle bli för starkt med bara en skiva.
Därefter plockar man bort objektivet på projektorn och riktar in kameran med ett makroobjektiv i hålet där projektorns objektiv satt och fokuserar direkt mot diat och fotar.
Med programvaran Canon EOS Utility (som följer med kameran) styr jag hela fotoprocessen från datorn med kameran kopplad till datorn via en USB-kabel.
På datorns bildskärm ställer jag in fokuspunkt via liveviewfunktionen och tar en bild som efter några sekunder finns tillgänglig för granskning på datorns bildskärm. Om bilden är OK är det bara att mata fram nästa bild, fokusera och trycka av. Mycket rationellt!
Här ses min uppsättning. Projektor utan objektiv, kamera med makroobjektiv på stativ och dator med Canon EOS Utility kopplad till kameran med USB-kabel.
Det fungerar även att fotografera direkt utan datorns hjälp men det är smidigt att ställa in fokus och framförallt att genast granska bilden på datorn.
Eftersom projektorns objektiv är borttaget blir bilden upp-och-ner men det fixas lätt i datorn. Genom att fota i RAW-format är det också enkelt att i efterhand justera vitbalans och exponering (inom vissa gränser).
Med kåpan till pojektorn borttagen ser man överdelen på den vita skivan av opaliserat glas:
Avståndet mellan diat och kamerans sensor är ca 35 cm med mitt makrobjektiv Canon EF 100mm. Man får se upp så att inte magasinet krockar med objektivet. Här har jag en marginal på en millimeter:
Här följer några exempel.
Hydra S84 vid bryggan i Badhusviken, Oxelösund, Maj 1977:
(1/1250 sekund, f//.1, ISO 100)
Processat i Lightroom: Whitebalance Custom, Highlights -100, Shadows +100, Whites +57, Blacks -61:
Västerviks gästhamn juli 1977:
(1/640 sekund, f/7.1, ISO 100)
Processat i Lightroom: Whitebalance Custom, Highlights -100, Shadows +100, Whites +28, Blacks -47:
Byxelkroks gästhamn juli 1977:
(1/800 sekund, f/7.1, ISO 100)
Processat i Lightroom: Whitebalance Auto, Exposure -0.50, Highlights -100, Shadows +100, Whites +49, Blacks -45:
Blå jungrun från Byxelkrok juli 1977:
(1/1600 sekund, f/7.1, ISO 100)
Processat i Lightroom: Whitebalance Auto, Exposure -2,00, Highlights -100, Shadows +100, Whites +80, Blacks -98:
Fågelsjö oktober 1977:
(1/320 sekund, f/7.1, ISO 100)
Processat i Lightroom: WhiteBalance Auto, Exposure -1,00, Highlights -100, Shadows +100, Whites +46, Blacks -62:
