Koppången,Orsa

Knappt 40 km från Djupvik (ca 30 km norr om Orsa längs E45) ligger naturreservatet Koppången. Nu på vårkanten är det ett helt underbart skidområde med vida öppna vita vidder. Skaren ligger bärig och hård - nästan som is - efter senaste tidens soliga varma dagar och kalla nätter. Söndagens strålande sol mjukar upp ytan en aning på eftermiddagen.


Vi åker fritt på skaren utanför de markerade lederna till Blomtäkts fäbodar. Där finns en raststuga. Massor med folk sitter och solar och grillar och äter matsäck när vi kommer dit. Vi fortsätter upp till vindskyddet i Stora Tunturibergets sydsluttning.


En stor fördel med Koppången är att skoteråkning inte är tillåtet. Det är skönt att slippa odören och oljudet från skotrarna. Medan vi äter vår matsäck kommer ett hundspann i full karriär över myren:




Efter matsäckslunchen tar vi en tur upp på Stora Tunturiberget som är Koppångens högsta punkt med sina 650 möh. "Tunturi" är ett finskt ord för "fjäll" men hela toppen av Stora Tunturiberget är klädd med gammal skog som begränsar vyerna.
Nere på de vidsträckta myrarna öppnar sig utsikterna över de omgivande bergen.
På Mässingberget i väster står 11 nybyggda (hösten 2014) vindkraftverk:


Vi återvänder till Blomtäkt och fortsätter vår fria åkning på skaren ner över myrarna söderut några kilometer innan vi vänder tillbaka åt nordväst mot bilen vid E45:an.
Vi hittar varglav på nästan varje torraka:

Enkelbeckasiner mm på Lindänget, Orsa

På väg hem till Falun från Djupvik i Våmhus stannar jag som vanligt till vid den vackra fågellokalen Lindänget vid Orsasjöns strand söder om Orsa.
Här kan man med lite tur - och hjälp - få se många ovanliga fågelarter. Idag är det mest kanadagäss, tofsvipor, enkelbeckasiner, spovar och änder av olika slag. Även ett par skäggdoppingar syns en bit ute på sjön. De är ganska sällsynta i Orsasjön numera.

En buskskvätta sjunger från en torrstubbe en bit bort på strandängen:


En enkelbeckasin landar på en stolpe ner mot sjön:


Tre enkelbeckasiner jagar varandra i rasande fart runt observationsplattformen. De försvinner ner bland tuvorna framför plattformen mellan flygturerna:
De flyger snabbt och oregelbundet och är som fjärilar nästan omöjliga att få fast på bild:








Ett regnväder drar in över bergen i nordväst:




Regnet passerar norr om Orsasjön. Här syns Killingholmen framför Kumbelnäs i Våmhus:


Enkelbeckasinerna lugnar ner sig och kanadagässen flyr upp på fälten bakom plattformen:


Tofsviporna fortsätter oförväget med sina akrobatiska flyguppvisningar:


Regnvädret drar förbi och solen återvänder men jag måste lämna vackra Lindänget för den här gången.

Tofsvipa, Lindänget, Orsa

Tofsvipan är mycket vanlig vid Lindänget i Orsa. Medan jag smyger på lappsparvarna kommer jag ovanligt nära ett par tofsvipor som också håller till på åkern. Min låga position i diket ger ett perfekt jordnära perspektiv och en skön oskärpa på bakgrunden:

Lappsparv, Lindänget, Orsa

En flock på ca 15 lappsparvar har rastat vid Lindänget i Orsa några dagar. Vi åker dit för att leta efter en citronärla som observerats tidigare på dagen. Citronärlan har försvunnit men lappsparvarna är kvar. De sitter för de mesta i en sälg ute på åkern ganska långt från observationsplattformen. Ett tränat öra kan uppfatta deras sång som hörs svagt på det långa avståndet. Ibland flyger de ner på åkern där de hittar mat. Vid ett tillfälle landar de ganska nära vägen. Jag smyger mej närmare i det djupa diket för att komma inom bättre fotoavstånd. Det är fortfarande lite för långt avstånd men det är första gången jag ser lappsparvar så det får duga:

En lappsparv hane med en hona längre bort:


Här är honan närmare men fortfarande suddigare:


En lappsparv hane:


Tre lappsparvar på samma bild:

Fiskgjuse och svartsnäppa, Lindänget, Orsa

Denna soliga och vindstilla dag tar vi en cykeltur runt Orsasjön (ca 50 km). Vi stannar till vid den välkända fågellokalen Lindänget i Orsa.

Ett antal sstorpovar håller till ute på reveln (ca 200 meter från skådarplattformen):


Vy mot södra Bonäs och Hemulberget (med TV-masten) med reveln med storspovarna i förgrunden:


Vy över den nästan spegelblanka Orsasjön mot Våmhus:


En fiskgjuse spanar efter fisk:








En svartsnäppa "kutar" längs strandkanten (ca 100 meter från skådarplattformen):

Panorama över Orsabergen

En panoramavy över Orsabergen från Smidgården i Fryksås:

Bilden i större format på Panoramio

(Sammanslagning av två bilder med hjälp av Canon Photostitch)

Fryksås

Utsikt från Smidgården i Fryksås.

Orsa kyrka och E45:an mot Mora med byarna i bergen upp mot Viborg:


Lindänget med fågelskådningsplattformen och Kungshaga:


En märklig vak i isen i Orsasjön. Påstås bero på Ore älvs inlopp i sjön men ligger ganska långt från själva inloppet vid campingen i Orsa:


Fryksås hotells flagga vajar stolt i den friska vinden med Bruksholmen, Kansholmen, Trotholmen (den lilla holmen), Granholmen (den långa holmen) , Brednäs, Killingholmen, Gammelhuvud (närmast till vänster om flaggstången) och Buskholmen (närmast till höger om flaggstången) i Orsasjön och Gesundberget med skidbackarna i bakgrunden:


Fryksås hotells flagga med Gammelhuvud i Orsasjön i bakgrunden:


Sollerö kyrka, Mora lasarett och Orsasjöns utloppp till Dalälven och Siljan i Mora noret:

Spetsbergsgås, Lindänget, Orsa

Måndag 11 oktober. På väg till stugan i Våmhus. Stannar till vid Lindänget i Orsa för att försöka få syn på de tre spetsbergsgäss som håller till där sedan några dar. Strålande sol och isande kall vind. Fina höstfärger. Tre gäss sitter ute på en smal landtunga:


Zoomar in gässen. Svårt att avgöra vilken sort det är i det skarpa motljuset:


Tisdag 12 oktober. Tar en eftermiddagstur till Lindänget. Nu hittar jag de tre gässen på land och något närmare utsiktplattformen. Nu kan man se att det är spetsbergsgäss:



Efter ca 20 minuter flyger de iväg och landar i vattnet alldeles utanför utsiktsplattformen:




De kommer upp på land en kort stund ...:


... innan de flyger över plattformen in mot land:


De landar på åkern ca 50 meter från plattformen:


Onsdag 13 oktober. Tar en sväng över Fryksås på vägen hem till Gustafs. Härifrån syns Lindänget i viken längst bort. Även utsiktplattfomen kan skönjas:


Nere vid Lindänget hittar jag gässen ute på åkern - tyvärr lite skymda av högt gräs. Jag går ut på plattformen och upptäcker tre gäss i vattnet alldeles utanför plattformen. Oj, oj - har det kommit fler spetsbergsgäss? Kollar upp mot åkern igen - men där är det tomt. Det är alltså samma gamla vanliga gäss som nu ligger där ute i vattnet. På grund av den kalla vinden har jag dragit upp jackhuvan över huvudet och därigenom missat att de flugit rakt över mej igen:



De simmar iväg och går i land på den smala landtungan igen. Jag åker in till Orsa och lunchar. En timme senare är jag tillbaka vid Lindänget och hittar gässen ute på åkern på något närmare håll och med mindre gräs ivägen:


Här kan man se att det är två vuxna spetsbergsgäss med en unge som är född i år. Den ena föräldern står alltid på vakt och spanar medan de andra äter: