Djupvik:
Fyriberg och Överberg till vänster, Djupvik till höger - från Gammelhuvud:
Solen gassar. Mellan Bonäs och Näsuddsholmen utanför Kråkberg blir isen sämre. Ytan är här vit och mjukare - men det går bra att åka genom att dubbelstaka med stavarna. Isytan bär när min vikt fördelas på bägge skridskorna:
Fryksås ovanför Gammelhuvud - från mellan Bonäs och Näsuddsholmen utanför Kråkberg:
Isen blir gradvis bättre när vi passerar banans sydligaste punkt utanför Kråkberg på väg norrut mot Vattnäs. Vi stannar i Vattnäs och hälsar på syster Anita som precis är på väg ut på isen för en tur med sparken tillsammans med en väninna. Efter matsäckslunchen fortsätter vi norrut mot Orsa på en till en början perfekt is. När vi närmar oss Killingholmarna blir isytan för mjuk för mej. Ulla - som är lätt som en fjäder - åker obehindrat. Mina skridskor skär igenom isytan. Det blir jobbigt att åka men det går ändå framåt. Vid Bondön där banan delar sig blir isytan åter bärigare. Banan mot Våmhus är inte plogad sedan senaste snöfallet i måndags men snön har smält och isytan är något skrovlig - men den är hård och bär även mej. Banan är avspärrad med en plastremsa på grund av en råk som korsar banan några hundra meter utanför Granholmen på Våmhussidan. Efter viss tvekan ger vi oss ut på sjön och passerar råken utan större problem. Det är nog inte möjligt att passera råken med plogfordon. Isen på Våmhusidan är fortfarande i stort sett perfekt så sista biten in mot Djupvik går som en dans.
Hemma vid stugan sitter blåmesen högt uppe i en asp och sjunger för fullt:
Och månen lyser på den blåa himlen:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar