Knisa mosse, Öland (forts)

Efter att vi fotograferat de sällsynta orkidéerna vid fågeltornet i Naturreservatet Knisa mosse börjar det bli dags att återvända till cyklarna ute på strandvägen. Vi har två alternativ: gå tillbaka samma väg som vi kom eller fortsätta norrut längs den markerade stigen. Vi väljer det senare.

En ensam och vilsekommen(?) grågås i gräset intill stigen:




Ett par törnskator håller till i snåren intill stigen:








En flock småspovar flyger upp:




Stigen leder oss ut till parkeringsplatsen öster om naturreservatet. Där finns den här informationstavlan. Tyvärr visas inte vägarna i närheten av reservatet. Från parkeringen går en väg norrut. Jag misstänker att den går upp mot Sandvik. Vi vill komma ut på strandvägen längre söderut och återvänder därför till stigen som finns inritad på kartskissen.


Den här delen av stigen är tyvärr rätt odefinierad i terrängen och det är svårt att veta om vi går rätt. Vi vandrar över betesängar där de enda "stigmarkeringarna" är diverse glest förekommande trappor över gärdsgårdarna. Dessutom måste vi passera ett antal riktigt biffiga nötkreatur med stora vassa horn - sk ängsökar på göteborgska, tack Gunnar Fager! - på obehagligt nära håll:


Nötkreaturen är som tur är lugna och bryr sig inte om oss när vi passerar. Ett och annat höjt ögonbryn förekommer:


Vi fortsätter oförtrutet vidare norrut över betesängarna och kommer till slut ut på strandvägen där den friska vinden får postlådornas lock att fladdra:


Det återstår nästan 2 km vandring söderut längs strandvägen innan vi kommer fram till cyklarna.

Knisa mosse med fågelstornet på andra sidan:


Vackra blommor längs vägen. Lin:


I en bil som stannat vid vägkanten sitter en man och spanar med kikare och kamera in över Knisa mosse. När vi passerat ett 50-tal meter signalerar han och gestikulerar ivrigt bort mot norra delarna av Knisa mosse. Där kommer en ängsök eller blå kärrhök flygande mot oss. Tyvärr lyckas jag inte få någon skarp bild på höken som försvinner ner bakom buskarna:




En ärtsångare i en taggig buske nära vägen:


När vi fortsätter vår cykeltur norrut mot Sandvik stannar jag till och språkar med mannen i bilen och tackar för att han gjorde oss uppmärksamma på höken. Han frågar om vi såg blåhöken så det kanske var en blå kärrhök jag fotade. Han brukar sitta här och spana på och fota hökarna på Knisa mosse. Det är en bra plats speciellt på eftermiddagen när man har solen i ryggen.