Idag vill vi vandra in i Vassivagge - eller Soldalen som den kallas av entusiastiska vårvinterbesökare. Det påstås att där lyser solen för det mesta även när molnen hänger tunga över fjällen runt omkring. Vi diskuterar bästa vägvalet in i dalen med värdinnan. På kartan finns en markerad sommarled in i Vassivagge inritad tillsammans med en bro över Katterjåkka. Den bron är tyvärr borta sedan något år så därmed återstår egentligen bara järnvägsbron eller rallarvägsbron nåra hundra meter nerströms. I det senare fallet kan man följa rallarvägen ca 1- 1.5 km österut tills man kommer fram till Vassijåkka och sedan följa den jåkken in i dalen.
Vi väljer att gå längs järnvägen över järnvägsbron och efter ett hundratal meter ner på andra sidan järnvägsbanken. Där är några små myrhål och rätt blött men det går bra att kryssa sig fram torrskodd (vattentäta kängor eller stövlar behövs!) ca 50 meter upp på fastare mark. Här närmast järnvägen är det enligt kartan ett omfattande myrområde/våtmark mellan Vassijåkka och den markerade leden in i Vassivagge men det visar sig vara sk översilningsmark som är väldigt fast under den blöta ytan. Vi går rakt över området på det smalaste stället utan problem med våra vattentäta kängor. Därefter vandrar vi i fin fjällterräng i sydostlig riktning tills vi så småningom kommer fram till Vassijåkka. Det är några mindre våtmarker vi får gå runt och några videsnår att passera men inga stora problem utan huvudsakligen skönt vandringsunderlag. Längs jåkken går en smal stig som försvinner ibland vid en del fält med blocksten och vide.
Katterjåkka och Vassijaure från järnvägsbron över Katterjåkka. Rallarvägsbron syns en bit nerströms:
Katterjåkk Turiststation och Vassijaure från Vassivagge:
Malmtåget passerar Katterjåkk turiststation. Trots att turiststationen ligger alldeles intill järnvägen hör vi aldrig malmtågen passera när vi är inomhus.
I förgrunden syns en del av våtmarksområdet vi passerar:
Vassijåkka:
Vi har mäktiga Vuoitasrita mitt i dalgången som riktmärke under vandringen. Friluftsfrämjandets vindskydd/stuga ca 5 km in i dalen från turiststationen kan anas i nedre vänstra hörnet på bilden under Vuoitasritas branta sluttning:
En stenskvätta poserar på ett stenfält:
Vi väljer att gå en bit från Vassijåkka lite högre upp på Vassivagges västra sida och får fina vyer in i dalen bortom Friluftsfrämjandets vindskydd/stuga:
Jåkken från Lairevagge är sista hindret att passera innan vi är framme vid Friluftsfrämjandets vindskydd/stuga. Soldalen gör skäl för sitt namn. Det skarpa solljuset kräver solglasögon:
Ulla fyller i gästboken i Friluftsfrämjandets vindskydd/stuga uppe i Vassivagge:
Vassivagge med Vassijåkka norrut från Friluftsfrämjandets vindskydd/stuga uppe i Vassivagge. Mycket moln runt omkring men vi har sol mest hela tiden!:
Vi äter vår medhavda matsäck och funderar på vilken väg vi ska ta tillbaka. Det känns lockande att gå västerut över Lairecorru till Katterjaure och följa Katterjåkka ner till turiststationen. Men - molnen döljer ibland Lairecorrus övre delar och vi är osäkra på hur pass väl leden är markerad så vi bestämmer oss för att hålla oss i Vassivagge den här gången. Vi följer leden/stigen längs Vassijåkka tillbaka:
Katterjåkk Turiststation från Vassivagge i eftermiddagssol:
En ljungpipare följer oss en bit längs Vassijåkka och försöker locka oss bort från ungarna:
Fågelskådning, Vassivagge:
Vi följer Vassijåkka ner till järnvägen
Vi lyckas efter en del trassel i form av vide- och björksnår samt våtmarker ta oss över järnvägen och ner till Rallarvägen som vi följer tillbaka till turiststationen via bron över Katterjåkka:
Tillbaka vid turiststationen väntar en varm bastu, en god middag osv ...
Bildspel över Katterjåkk och Vissivagge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar