Vi åker söderut ut ur Civitanova och vidare på SS16 ca 9 km förbi den lilla orten Porto Sant'elpidio tills vi svänger västerut in på Strada Provinciale SP28. Den här vägen leder "raka spåret" de 53 kilometrarna längs ån Fiume Tenna till Amandola.
Vi passar på att fylla tanken på en bemannad liten bensinstation inte långt från kusten. Det går i 10 liter. Det brukar inte gå att tanka med Visa- eller Mastercard-kort direkt i tankautomaterna. Däremot går det alltid(?) att betala med dessa kort på bemannade bensinstationer.
Apropå kortbetalningar: vi kunde inte betala med något kort på Hotel Diana i Civitanova. Det krävdes ett "Bancomat"-kort. På lilla B&B Residenza Leonardo i Falconara Alta gick det däremot bra med både Mastercard och Visa.
När vi närmar oss Amandola tar vi en bensträckare och beundrar vyn över den lilla orten Monte San Martino högt uppe på en kulle:
Kort därefter kommer vi fram till Amandola. Vi har tur och kan ta över parkeringsplatsen efter en polisbil som lämnar det lilla torget - Piazza Risorgimento - mitt i stan strax efter att vi anländer.
Enligt GPS-en ska det finnas ett hotell Grand Hotel Paradiso och ett B&B någonstans i närheten i den gamla staden. Vi vandrar upp över torget och in på en mycket smal och brant gata - Via Indipendenza - som leder oss högt upp i den gamla staden. Jag tänker att den här vägen vill jag inte gärna köra med bilen. En bra bit uppe i backen ligger en slakteributik (macelleria). Jag funderar över hur de hanterar köttleveranserna hit.
Vi passerar en Bed&Breakfast-port men som vanligt när det gäller B&B är dörren stängd. Strax ovanför planar backen ut och i korsningen mot Via del Sole står en skylt som pekar mot Grand Hotel Paradiso. Det låter kanke lite väl flott för vår smak men vi går ändå dit för att kolla hur det ser ut.
Hotellet ligger högst uppe på berget i en mörk skog och omgivet av ett högt staket. Från grinden i staketet leder en asfalterad väg genom skogen ett hundratal meter upp till hotellet. Det är en imponerande byggnad:
En man i 40-årsåldern möter oss utanför entrèn. Det visar sig vara ägaren, en mycket vänlig och sympatisk man. Han pratar italienska tydligt och sakta så att vi hinner med att förstå honom hyfsat. Han är också bra på engelska så han slänger in ett engelskt ord till förklaring då och då när vi ser alltför frågande ut.
Kylan har kommit till Amandola de senaste dagarna så han håller på att elda för fullt för att värma upp hotellet. Det verkar vara ganska få gäster på hotellet och det är inga problem att få ett rum. Enligt ägaren är det bara(?) ett par som firar 50-årig bröllopsdag som bor där nu.
Han tar med oss i hissen upp till 4:e våningen (4 trappor upp) och visar oss ett rum som vi genast faller för. Utsikten från balkongen mot Sibillini-bergen är magnifik:
Här vill vi stanna åtminstone en natt, kosta vad det kosta vill. Vi åker ner till receptionen och frågar efter priset. 62 Euro för rummet inklusive frukost för 2 personer. Som hittat! Ungefär vad vi brukar få betala på Bed&Breakfast.
Nu är frågan bara hur vi får upp bilen med all packning hit upp. Ägaren berättar att ordinarie gatan upp är avstängd för biltrafik pga vägarbete. Enda gatan upp i dagsläget är den vi gick uppför dvs Via Indipendenza. Den gatan är normalt enkelriktad och endast trafik ner mot Piazza Risorgimento är tillåten, men nu måste man alltså ta den gatan även upp i stan med stor risk att man möter någon längs gatan. Det finns bara ett par fickor som man kan svänga in på vid möte och man ser inte speciellt långa sträckor åt gången.
Vi får åka med i ägarens 4-hjulsdrivna bil ner till vår bil på Piazza Risorgimento. Han visar hur man ska göra: tuta före varje kurva. Jag undrar om det behövs 4-hjulsdrift för att ta sig upp - men det ska inte behövas. Han behöver 4-hjulsdriften när han är uppe i bergen och hugger ved.
Vi får välja på om vi vill lasta in vårt bagage i hans bil och lämna kvar vår bil på torget eller köra vår lilla Fiat bakom honom. Vi väljer det senare alternativet och sätter iväg uppför berget.
Vi klarar oss utan något möte och Fiaten segar sig upp på 1:ans växel. Svängen in på Via del Sole är nästan 180 grader men det finns plats att komma runt utan att behöva backa. Resten av vägen upp till hotellet är problemfri.
Vi installerar oss på hotellet och går ut för att se oss omkring i Amandola. Utanför grinden till hotellet går en trappa ner till Piazza Risorgimento så det tar bara några minuter att gå ner till piazzan från hotellet:
Det är fullt med sådana här smala vackra gränder i gamla stan:
Piazza Risorgimento är stans naturliga centrum med flera barer och åtminstone en restaurang. Gatan tvärs över torget fortsätter genom en port Porta S. Giacomo till ytterligare ett torg: Piazzale Garibaldi.
Där finns en informationscentral för nationalparken Parco Nazionale dei Monti Sibillini. Tyvärr stängde den redan 31 augusti. Vi hade tänkt köpa en ordentlig karta där men nu får vi klara oss med guideboken "Italy's Sibillini National Park, Walking and trekking guide" från det engelska förlaget Cicerone som jag införskaffat från bokus.com tidigare.
Den innehåller beskrivningar av 21 vandringar. Kartskisserna i boken är mycket schematiska och lämnar mycket att önska i övrigt. Höjdkurvor saknas t ex.
Jag har också hela Italien i skala 1:50 000 i GPS-en. Den talar om exakt var man är men den ger ingen överblick och är hopplös att använda för planering.
En fördel med boken är att den anger närmaste parkeringsplats för varje vandring så det är lätt att hitta till startpunkterna med GPS-en.
Första veckan i november firas traditionellt "Diamanti a tavola" (Diamanter på bordet) med inriktning på för området typiska kulinariska läckerheter och med särskilt fokus på den tryffel som tydligen växer här.
Vi kommer hit precis lagom till ytterligare ett evenemang som börjar i morgon tisag den 30 oktober:
(Kvinnofesten)
På Piazzale Garibaldi finns också den här kartan över Amandola:
Observera att norrpilen uppe till vänster pekar åt söder!
Hotel Paradiso ligger i ensamt majestät snett upp åt höger från Piazza Umberto 1" (eller Piazza Alta).
Vi parkerade på Piazza Risorgimente och gick längs den mycket smala och branta gatan snett ner åt vänster (Via Indipendenza) upp till Via del Sole där vi såg skylten till Hotel Paradiso.
Via Independenza är normalt enkelriktad men eftersom den rätta vägen, Circonvallacione (förbifartsled/omfartsväg) norr om stan och Via Roma upp i stan och därmed till hotellet är avstängd pga vägarbete vid nr 4 på kartan går nu all trafik på Via Independenza. Trångt. trångt, trångt ....
Den historiska teatern "La Fenice" (Fågel Fenix) är nr 5 på kartan.
Vi promenerar längs den ordinarie vägen tllbaka till hotellet för att kolla läget på vägarbetet. Vägarbetarna säger att vägen ska öppnas för biltrafik till helgen dvs redan på torsdag då det är Alla Helgons Dag i Italien.
Vi får tillåtelse att gå på den nycementerade vägen och lämnar outplånliga fotavtryck!:
Även Via Roma är mycket brant - tom brantare än Via Indipendenza - men den är så pass bred att två bilar kan mötas.
Högst uppe på berget ligger Torrione del Podestà (Borgmästarens befästningstorn) med den historiska teatern "La Fenice" (Fågel Fenix) på Piazza Umberto I även kallad Piazza Alta (höga) ett hundratal meter från Hotel Paradiso:
Vy över Monti Sibillini från balkongen till vårt rum på 4:e våningen på Hotel Paradiso.
Solen är på väg ner och mörkret faller. Snön lyser vit på bergstopparna:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar