Vid frukosten berättar vi om vårt teaterbesök för sångerskan Sherrita Duran som sedan några dagar bor på Hotel Amandola tillsamman med sin man och en liten dotter. Vi har borden brdvid varandra i frukostmatsalen. Hon kommer ursprungligen från Kalifornien men bor numera i Italien. Tyvärr kommer vi att missa hennes uppträdande på teatern på söndag kväll.
Vi betalar och tar farväl av hotellägaren och hoppas att vi ska ses igen nästa år - eller hellre - inom kort!
Vi lämnar vårt paradis Hotel Paradiso i Amandola och sätter kurs mot Adriatiska havskusten mellan flygplatsen och Senigallia. Det blir samma väg som vi kom - Strada Provinciale SP28 - till Porto Sant'elpidio vid kusten och Strada Statale SS16 upp till Civitanova. Där tätnar trafiken och det börjar gå lite väl långsamt.
Efter en del trixande hittar vi ut på Autostrada A14/E55 med riktning mot Bologna. A14 är en betalväg. Man kör in i en fålla, plockar in en biljett genom vänstra sidorutan och väntar tills bommen framför går upp. Enkelt som en plätt kan tyckas. Men hur öppnar man fönstret på en Fiat Panda? Efter febrilt letande efter knappar på dörren eller nånstans till vänster om ratten hittar vi dem till slut på instrumentbrädan mellan sätena. Jag tror inte jag skulle ha hittat dem i mörker.
Trafiken på A14 flyter på bra. De cirka 50 km upp till avfarten till flygplatsen går på en halvtimme. Vid avfarten från A14 gäller det att välja rätt fålla för att betala vägavgiften. Det finns ett tiotal att välja på med olika symboler - några med mynt och andra med kort och längst bort till vänster ett par med texten "Tourist". Idiotiskt att ha dem längst till vänster. Som turist håller man sig i regel på högerkanten. Vi åker tvärs över den vida planen bort till turistfållorna och lämnar biljetten till en kille och betalar några Euro.
Flygplatsen ligger alldeles intill A14 så vi gör en kort visit för att bekanta oss med flygplatsen i dagsljus.
I hyresvillkoren ingår att man ska lämna tillbaka bilen med full tank. Vid vårt föregående besök i Italien - i Rimini - hade vi problem med att tanka med kort. Inget av våra kort fungerade i bensinautomaterna och vi hittade ingen öppen bemannad bensinstation.
När vi körde från flygplatsen till vårt första boende i Falconara Alta för en vecka sedan passerade vi en stor Q8-mack. Vi kör samma väg nu in mot Falconara och Q8-macken är faktiskt öppen och bemannad. Jag får tanken fylld och följer med servicemannen in i butiken och betalar med mitt MasterCard. Jag frågar om dom har öppet varje dag. Javisst - de har öppet varje dag och hela dagen. Hela dagen? frågar jag. En skylt på dörren säger att det är stängt mellan 12:30 och 15:00. Han skrattar och klappar sig på magen. Man måste äta också!
Klockan är nu strax efter 12 och det börjar bli dags att hitta en restaurang för dagens lunch. Vi fortsätter in mot Falconara Marittima och kommer in på SS16 igen. Vi kör mot Senigallia som ligger ca 14 kilometer norrut. SS16 går parallellt med och mindre än 100 meter från stranden. Ännu närmare stranden går en strandväg (Lungomare). Mellan dessa vägar går järnvägen. A14 löper parallellt bara några hundra meter längre in. Vi hittar en viadukt som tar oss under järnvägen och in på strandvägen Lungomare Achille Buglioni och har tur. Några hundra meter längre bort längs strandvägen ligger Ristorante Il Camino Mirella. Det visar sig vara en av få strandrestauranger som har öppet året runt. Annars vimlar det av sommaröppna restauranger och barer längs den här kuststräckan.
Vi äter varsin mycket god fiskrätt och beger oss ut på en lång promenad längs stranden i solen och den behagliga värmen.
Adriatiska havet "äter upp" sandstranden utanför Ristorante Il Camino Mirella. Den bekymrade ägaren funderar på åtgärder:
En rödhake (Pettirosso) med spindelnät i ansiktet sitter i sanden/gruset:
En rödstjärt (Codiross) på en ställning:
Övergivna båtar med Senigallia i bakgrunden:
En storskarv (Cormorano) går in för landning i vattnet:
Cykel är en populär sport i Italien:
Det är tydligen högäsong här mellan 15 juni och 31 augusti
Svartbent strandpipare (Fratino) bor här på sommaren:
En stare i starkt motljus. Den ovanligt(?)långa näbben förvirrar oss:
Strandvägen är spikrak och rätt tråkig. Husen ligger inklämda mellan vägen och järnvägen. Det finns inga stora badhotell. Det verkar vara mest övergivna privata sommarhus.
Malva ... :
Fiskmås (Gravina):
Vi går några kilometer mot Senigallia - omväxlande på vägen och längs stranden. Det börjar mulna på och kommer att bli regn fram mot kvällen.
Vi återvänder till flygplatsen och lämnar tillbaka bilen. Samma personer som lämnade ut bilen sitter där nu och väntar på nästa gäng från Sverige.
Vi anländer till Skavsta i 23-tiden och övernattar på Connect Hotel på flygplatsen. Bekvämt och behändigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar