Pastavagge betyder "trång dal" och det stämmer verkligen. En bit in i dalen från nordost med mäktiga Ähpar-massivet till höger och branta Takartjåkkå till vänster längs Lulep (Östliga) Pastajåkkå - som efter sommarens regnande innehåller ovanligt mycket vatten - kommer vi fram till den första lilla jåkken från Takartjåkkå. Tjåkkå betyder fjälltopp medan jåkkå (eller jåhkå, jåkko) betyder bäck eller å. Den här lilla jåkken är lätt att passera. Man kan gå på stenar utan att knappt blöta sulorna:
Längst in i dalen ligger Lulep Pastaskaitatj och Pastatjåkkå:
Vid tvärdalen Skaitatjvagges mynning i Pastavagge finns en fin gräsbevuxen platå med många fina tältplatser. Här slår vi läger efter en dagsetapp på ca 7 km från Rinim. Det tog oss ca fem timmar (kl 13-18) inklusive en timmes lunch i regn. Motlut hela tiden - dock ej speciellt brant - men med en del knöliga stenfält att passera. Rätt jobbigt att balansera på stenar hala i regnet och med full packning på ryggen.
Jåkken som rinner i Skaitatjvagge är full med isande kallt vatten. I normala fall är den lättvadad men med dagens vattenflöde får man räkna med vatten upp till knäna. För att inte få vatten i kängorna byter man till sandaler, kavlar upp byxbenen och vadar över så snabbt som möjligt. Man tappar känseln i fötterna ganska snabbt pga kylan:
Kvällssolen har letat sig fram till tältet. Vy över Pastavagge åt öster:
Västerut fortsätter Pastavagge svagt uppåt med Pastavaratjs branta vägg till vänster och Alep (Västra) Pastaskaitatj i bakgrunden:
En vy över Pastavagges östra del från Google Earth. Tältplatsen markerad med en gul nål:
1 kommentar:
Fantastiska bilder över mäktiga vyer. Måste ha varit jobbigt att vandra över de där regnhala stenarna. Kramar!
Skicka en kommentar