2009-08-24

Pastavagge, Skaitatjvagge, Sarek (20090731)

Så här skriver Claes Grundsten i sin bok med turbeskrivningar över Sarek: "Pastavagge är den mest högalpina av Sareks huvuddalar ... Namnet Pastavagge betyder att dalen ligger inklämd mellan bergen, som klykan i en rävtana. Förr ansåg samerna att den var magisk. Pastavagge betraktades som kuslig och blev grogrund för kult. Nåjderna förde den heliga trolltrumman genom dalen, medan folket i övrigt och renarna rörde sig öster om Äpar-massivet."

Dalen blir mörk och faktiskt rätt kuslig när solen försvinner bakom Ruopsoktjåkkå tidigt på kvällen. Vi sover dock djupt och ostört hela natten och vaknar först långt in på förmiddan. Det dröjer länge innan solen når upp över Takartjåkkå.

Mitt i frukosten får vi besök av en renhjord på ett 20-tal djur. De är ovanligt(?) orädda och kommer nära oss:

Vi tar det lugnt under dagen. Studerar var och hur olika vandrare vadar. Ulla testar att vada med stövlarna på. Lite för mycket vatten för att det ska gå utan att få vatten i stövlarna:

Vi går en tur uppför Skaitatjvagge som bli allt stenigare, brantare och trängre.
Claes Grundsten igen: "Skaitatjvagge betyder 'mellan jokkarna' och i den övre delen klyvs dalen i två vattenförande grenar med en bergsrygg i mitten. Detta dalpass är en av de högsta färdvägarna i Sarek och pasströskeln ligger på 1610 möh. Dalen bildar en förbindelse mellan Pastavagge och Rapadalen och har ett stort värde som genväg. Det är dock en kraftansträngning utöver det vanliga att ta sig upp till krönet. Passagen innebär snarare en fjällbestigning än en dalvandring":

Vi klättrar inte ända upp till passet men kommer upp så pass att vi kan se en av glaciärerna på Ruopsoktjåkkå i Äpar-massivet på andra sidan Pastavagge:

Väl nere vid tältet igen botaniserar vi bland blommor och fåglar. Det är glest mellan fåglarna och de är svåra att få syn på. Har dock sett unga snösparvar och stenskvättor. Intressanta blommor och växter fins det dock gott om. De är något enklare att fota - men svårare att veta namnet på - för mej i alla fall. Får återkomma med ett separat inlägg med blomsterbilder så småningom. Vi tittar också närmare på Pastavaratj. Claes Grundsten igen: "Framåt syns nu den märkliga klippan Pastavaratj (1492 möh). Den står ut i dalen som en stoppbuffert och har möjligen dyrkats som en jättelik seite (helig klippa) av gamla tiders nåjder (kanske en anledning till dalens mystik)."

Vi får besök av fler renar ... :

... och vandrare som jagar lämpligt vadställe:

Renarna vadar obehindrat var som helst verkar det - fast den vita renkalven åkte med en bit i forsen innan den lyckades tas sig upp:


I 17-tiden startar vi vandringen tillbaka till Rinim. Vi vill gärna få en heldag med Per och Dagny vår sista dag i Rinim. Till en början går vi mycket sakta och ger oss tid att titta på och fota alla blommor som vi passerar. Jag lyckas också få fast en ung stenskvätta på bild:

Som sagt, blombilderna får jag återkomma till när jag fått namnen - men det här är i alla fall förgätmigej!:

... och här har vi fjällkvanne - vildväxande:
Det här kan man läsa om kvanne på Wikipedia:
Kvanne har tidigare använts som medicinalväxt, krydda och har även kanderats som konfektyr. Samerna åt förr även fjällkvanne inlagd i renmjölk. Både Olav Tryggvasons saga och den norska Gulatingslagen skriver om så kallades "kvannehagar", fält där kvanne redan kring år 1100-1200 odlades för användning antingen i matlagning eller som medicinalväxt. Kvanne har haft en mycket stor betydelse some föda och var tillsammans med lök en av de första växter som odlades i Norden. Redan de äldsta kända svenska landskapslagarna stadgar särskilt stränga straff för ofredande av "kvannegårdar". De norrmän som befolkade Island och Färöarna förde med sig kvanne, som nu växer vild eller förvildad över stora delar av dessa öar.
Kvanne ger likörerna Chartreuse och Benedictine deras karaktäristiska smaker.
Samerna kallar fjällkvanne för Bosko eller Påsko.

Renarna verkar ha följt vårt exempel och dragit sig ner mot Rinim. Det vimlar av renar i videsnåren. Per uppskattar att det är cirka 1000 renar i närheten av Rinim nästa dag:

Vid 20:30-tiden är vi tillbaka vid Rinim med den fina utsikten över Sitojaure - och kampen mot myggen och knotten:

2 kommentarer:

Skatan sa...

Fantastiskt ... spännande och dramatiskt.

Kram!

Göran Bength sa...

Tack Skatan! Det är verkligen spännande trakter att vistas i. Och skönt att kunna ta det lungt och se sig omkring ordentligt där man är och inte behöva stressa iväg till nya platser hela tiden. Den här typen av fjällvandring gillar jag.

Kram!