Efter frukost tar vi som vanligt vägen förbi uthyrningskiosken. Vi funderar på att besöka öns största vattenfall som finns markerat på kartan över Koh Kho Khao. Det heter Toan Thong eller Ton Thong och ligger uppe i "bergen" på öns nordöstra hörn. Killen i uthyrningskiosken beskriver vägen dit. Det ska inte vara några problem att ta sig till Ban Muang Mai Pier längst uppe i nordost. Därifrån går vägen söderut ca 5 km till vattenfallet. Han beskriver den vägen som mycket spårig och svårkörd med motorbiken och tror att vi för gå sista fyra kilometrarna fram till vattenfallet. Vi bestämmer oss för att göra ett försök.
Vägen mot Ban Muang Mai Pier är gjuten i betong de första kilometrarna och övergår sedan i grusväg av bra kvalitet. Efter någon kilometer kommer vi fram till ett vägbygge där man gjuter ny väg i betong. Det är alltså hit de stora betongbilarna som vi ibland har sett vid piren och ute på stora landsvägen på ön, åker.
Vi kommer fram till Ban Mung Mai Pier utan större problem klockan 10:40 och parkerar motorbiken framför en stor och informativ informationstavla - i alla fall om mna kan thai. Inte ett ord på engelska!:
Piren är ett imponerande bygge som sträcker sig ca 100 meter rakt ut i sundet mellan Koh Kho Khao och Koh Phra Tong och avslutas med en byggnad för fiskeutrustning - nät, bojar od:
Ett antal fiskare håller till därute i skuggan under taket. Vi går ut på piren och blir förevisade en leopardfärgad liten haj av en stolt och glad fiskare:
Vi får senare höra att det enda man tar tillvara på hajarna är hajfenan och att man efter att ha kapat fenan slänger tillbaka den levande hajen i vattnet. Jag tänkte inte på det då men nu ser jag tydligt att den här hajen saknar hajfenan:
Den här hajen hamnar efter förevisningen i en sump i en fiskebåt som ligger förtöjd utanför piren.
Det är gott om svalor här ute på piren. Ett par House Swallow/Pacific Swallow/Hill Swallow, Hirundo tahitica poserar oblygt på en lina:
House Swallow/Pacific Swallow/Hill Swallow, Hirundo tahitica, Ban Muang Mai Pier på nordöstra Koh Kho Khao:
Fiskebåt, Ban Muang Mai Pier på nordöstra Koh Kho Khao:
Båtmotor Yanmar, Ban Muang Mai Pier på nordöstra Koh Kho Khao:
Vägen mot vattenfallet Toan Thong är tydligt skyltad. Enligt skylten är det 5 km dit. Vägen består av röd fast packad lera ofta i två eller flera djupa spår. Det är många väldigt branta upp- och nerförsbackar. Genom att vägen är gropig och spårig blir hastigheten mycket låg och därmed blir det svårt att hålla balansen med två personer med ryggsäckar på. Det är tur att vägen är torr - annars skulle det nog bli halt och slipprigt och kanske omöjlgit att ta sig fram med motorbiken. Efter knappt en timmes balanserande på och ibland i de djupa spåren - det känns i armarna - kommer vi fram till en gård där vägen tar slut. En vänlig man kommer fram och möter oss.
På gården pågår framställning av latex/naturgummi. Vi får en demonstration av hur gummiproduktionen går till:
En blyg liten kille med sin pappa som knådar "gummidegen":
Utkavlade och manglade gummimattor på tork:
Hela gården är full av gummiträd:
Efter demonstrationen kommer det fram en ung pojke som ska leda oss den sista biten till fots till vattenfallet. Vi passerar granngården där man också arbetar med gummiframställning:
Den smala stigen går in i tät "djungel":
Här växer bananer på träd:
Efter ett tag övergår stigen till en stenig bäckfåra:
Efter ca 20 minuters vandring når vi fram till dammen nedanför vattenfallet (stendammen syns högst upp på blden):
Och här har vi det imponerande vattenfallet:
Vattenfallet Ton Thong rinner ner i dammen:
Det här blir något av en antiklimax - så mycket jobb för så lite. Men som Karin Boye så insiktsfullt skrev:
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Vår guide kan inte mycket engelska men han frågar faktiskt vad jag heter och presenterar sig själv som något som låter som Tang. Jag försöker uttala namnet några gånger men får inte till de rätta ljuden:
Vägen tillbaka nerför bäckfåran. Det är ju så att vi är mitt inne i torrperioden nu och därför är det så lite vatten i vattenfallet och bäcken. Under regnperioden är det nog inte möjligt att ta sig fram i den här bäckfåran - och då är nog vattenfallet riktigt imponerande:
Vi betalar vår guide 100 baht och frågar om det är OK? Han nickar och drar sig tillbaka in i huset. Själva äntrar vi vår motorbike och återvänder den spåriga vägen tillbaka till Ban Muang Mai Pier:
Här finns ingen restaurang så vi åker till Sunset Beach på öns nordvästra hörn för lunch och svalkande bad:
Sanden här är så het att det krävs skor för att ta sig ner till vattnet:
Kohäger, Eastern Cattle Egret, Bubulcus coromandus, Sunset Beach, nordvästra Koh Kho Khao:
Så småningom drar vi vidare söderut mot vårt hotell. Några fågelobservatoner på vägen:
Black Drongo, Dicurus, macrocercus och kohäger, norra Koh Kho Khao:
Yellow-vented Bulbul, Pycnonotus goiavier, norra Koh Kho Khao:
Vid Happy Corner - korsningen där vägen till/från Koh Kho Khao Resort möter stora landsvägen - ligger en restaurang och liten butik där vi passar på att tanka motorbiken. Vi slipper åka de 4-5 kilometrarna ner till piren!. Det får plats 2 flaskor bensin (2 liter?) á 40 baht (ca 10 kr) per flaska:
Vi bestämmer oss för att inte åka tillbaka till hotellet utan fortsätter en bit söderut till det berömda Lazy House för dagens sista dopp och efterföljande middag. Motorbiken har ju bra lyse så det ska inte bli några problem att leta oss hem i mörkret senare på kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar