Sista doppet, Koh Kho Khao

Regnet drar iväg norrut. Vi beger oss ut igen och vandrar söderut längs stranden. Det är vår sista kväll i Thailand för den här gången och dags för sista doppet. Vi spånar om begreppet "sista". Man brukar ju säga att man aldrig ska ta det där "sista" slalomåket, dyket, eller vad det nu än är - det är oftast då olyckan är framme. Men ett sista dopp borde inte vara så riskabelt. Vi har ju klarat oss från maneter, vattenströmmar och annat som kan ställa till det hittills.

Småspovarna, (Whimbrel, Numenius phaepous) är som vanligt på plats. De står kvar om man bara går förbi dem på behörigt avstånd - utan att stanna:


När man stannar för att fotografera blir de oroliga och kommer man för nära flyger de iväg en sväng över vattnet och landar en bit längre bort eller bakom oss:






Vi stannar till vid Lazy House. Mannen som vi tror äger restaurangen kommer ner till stranden och hälsar ovanligt hjärtligt på oss. Han kanske känner igen oss från vårt besök för ett par dagar sen. Han tar i hand och lägger även sin vänstra hand över min. Det är inte så thaiändarna normalt hälsar. Jag tror det är enda gången någon thailändare tar i hand på hela resan. Han babblar på och verkar väldigt speedad. Han vill testa kameran och kikaren men är otroligt fumlig och behöver hjälp med det mest elementära handhavandet. Vi frågar om det är hans restaurang. Nej - han är bara föreståndare för den här Lazy House-restaurangen. Det finns flera Lazy House på olika ställen i Thailand. Han frågar mej om jag har problem med min knän och nyper till rätt hårt om bägge mina knän med sin vänsterhand. Bägge hans föräldrar har tydligen dåliga knän. Vi säger att vi tänker äta middag hos honom senare när vi har tagit ett dopp. Han visar på ett par solstolar som vi kan använda för att lägga kläder och annat på. Därefter lämnar han oss och övergår med sina hälsningsprocedurer till några andra presumptiva gäster.

Vi tar ett dopp och går en sväng medan badkläderna torkar. Det går mäktiga regnskurar ute över Andaman-sjön:


Regnet från tidigare idag drar bort norrut. Vi bestämmer oss för att fortsätta ner till Ko Kai-restaurangen på Koh Kho Khao Pier:


Vi får sällskap på vandringen av en "vildhund". Den här är onödigt kärvänlig och går bredvid mej en lång sträcka och till och med slickar mej i ena knävecket. Normalt brukar hundarna gå åt sidan när vi kommer.

Mörka regnmoln närmar sig söderifrån så vi ökar takten:


Vi får pinna på ordentligt på slutet och hinner precis fram till Ko Kai Restaurant innan regnet kommer.
Den pigga flickan där tar väl hand om oss. Vi äter medan regnet öser ner utanför. När vi är klara cyklar hon iväg ner till taxistationen vid piren och hämtar en taxi åt oss. Hon kommer tillbaka genomsur men ser lika glad ut som alltid. Någon minut senare kommer taxin och hon ledsagar oss med ett paraply in under taket på taxiflaket. Det regnar ordentligt nu och det håller i sig hela kvällen och en bra bit in på natten.