Monterosso, Cinque Terre - 20091027

Sista dagen i Cinque Terre. Dags för den största byn Monterosso. På grund av min hosta avstår jag från vandringen från Vernazza till Monterosso. Ulla hoppar av tåget i Vernazza och tar leden. Jag fortsätter med tåget till Monterosso som egentligen består av två delar skilda åt av en liten kulle. Järnvägsstationen ligger alldeles intill och ungefär i mitten av den långa stranden i den norra delen:

Södra Monterosso har en kortare strand:

Så småningom hittar jag leden till Vernazza och börjar trava uppför oändliga trappor för att möta Ulla. Jag kommer ganska högt upp ovanför Monterosso innan jag kommer till en solig utsiktspunkt där jag stannar:

I den här branta sluttningen kommer leden från Vernazza. Den här sträckan betraktas som den jobbigaste av de fyra "strandnära" sträckorna mellan byarna i Cinque Terre. Det finns också ett stort antal leder högre upp i bergen så här kan man vandra länge:

Ulla blir glad när hon får syn på mej:

Nere i södra Monterosso igen. Här ligger en del fina små fiskebåtar:

Il Gigante har tappat delar av högra benet:

Tillbakalick på Corniglia:

och Vernazza:

En fin svart rödstjärt får avsluta Cinque Terre-besöket:

Det finns många fina barer längs stranden i norra Monterosso. Vi sitter kvar ganska länge innan vi tar tåget tillbaka till La Spezia. Dags för hemfärd via tåg från La Spezia till Bergamo i morgon onsdag och därifrån Ryan Air till Skavsta på torsdag (29/10)

Vernazza, Cinque Terre - 20091026

Snygg informationsskylt. Vernazza ligger fint nere vid vattnet med sandstrand (spiaggia) i anslutning till torget (Piazza Marconi). Sandstraden övergår norrut till fina badklippor. Piazza Marconi ligger i skugga hela dagen. Det är säkert skönt heta sommardagar men idag är luften i skuggan väldigt kylig. Man sitter inte på serveringarna på torget någon längre tid. Vi handlar bröd, ost och oliver och sätter oss i solen på badklipporna istället. Flera svenskar har följt ¨vårt exempel. Efter maten är det skönt med ett dopp. Det är säkert över 20 grader i vattnet. Vid sista doppet drar jag på mej en besvärlig hosta som nu efter en vecka övergått i en rejäl förkylning - dock ingen influensa än så länge:

Hamnen:

En gulfotad trut jagar matbitar vid klippbadet:

Klippduva vid klippbadet:

Piazza Marconi med sandstranden från hamnpiren:

Sandstraden och det skuggiga torget Piazza Marconi:

Klippbadet från utsiktplatsen Castello Doria:

Cinque Terre söderut från utsiktsplatsen Castello Doria. Corniglia på näst bortersta udden:

Cinque Terre norrut från Castello Doria. Nordligaste byn Monterosso skymtar i bakgrunden. Turbåtar trafikerar byarna i Cinque Terre (ej Corniglia) och även La Spezia och andra orter i omgivningen:

Vi tar dock tåget tillbaka till La Spezia och Hotell Mary. Fungerar bra som basläger. Vi har förlängt vårt boende där från tre nätter till fem så nu behöver vi inte flytta innan vi åker hemåt.

Corniglia - Vernazza - 20091026

Tillbaka i trappan upp till Corniglia med nya friska krafter. Tomt på folk så här tidigt på förmiddan. Nu syns rödhaken bättre:

och duvan är ju faktiskt en turkduva!:

En svart rödstjärt - hona eller ung hane - sitter på trappräcket:

En gulhämpling - sällsynt i Sverige men har setts i lasarettsparken i Falun de senaste somrarna - poserar på en kabel. Bird on a wire:

Här vänder gulhämlingen tyvärr ryggen till - men vilken härligt gul färg på ryggen!:

Gulhämplingen igen:

Tuff katt med rivsår över ena ögat vilar ut i solen på utfarten ur Corniglia:

Tillbakablick på Corniglia. Den här sträckan är bra mycket tuffare än de inledande två sträckorna i Cinque Terre. Dock lätt som en plätt jämfört med sträckan Portevenere - Campiglia:

Snygg stenmur. Här använder man små stenflisor i stället för murbruk:

Leden går genom olivodlingar:

En trevlig ortsbo från den lilla byn Prevo halvägs till Vernazza på ledens högsta punkt skördar oliver. "Olio por la famiglia" sa han - med reservation för stavningen:

Det kryllar av småfåglar i olivlundarna. Nästan omöjliga att fästa på bild. Det här är den bästa bilden jag lyckas ta av den brandkronade kungsfågeln:

Efter ca två timmar är vi framme vid Vernazza och kan titta ner på utsiktsplatsen:

... och hamnen:

... och järnvägsstationen som ligger behändigt mitt i byn:

Mattias Klum - Viljans väg

Sticker emellan med ett rykande aktuellt inslag. Jag såg i DalaDemokraten att Mattias Klum skulle ha utställning/föredrag på Folkets Hus i Borlänge idag. Jag åkte dit på eftermiddagen och slank in på ett fullsatt Stora Björn. Det var tydligen ett föredrag arrangerat för skolelever och lärare jag hamnat på. Jag hann med bara den sista halvtimmen av föredraget - men det räckte för att bli både gripen och inspirerad:

Efteråt köpte jag boken Viljans väg - som är basen för föredraget - och fick den signerad av Mattias.

Mattias är en mycket skicklig fotograf och föredragshållare som kan konsten att engagera och inspirera till omtanke om miljön och hotade arter och kulturer.
I bokens förord skriver EU-kommissionären Margot Wallström om Mattias:
"Hans bilder engagerar och hjälper oss att upptäcka det outsägligt vackra i livet men också förstå vad vi har att förlora. Vi har bara en planet och det vi lär oss att älska vill vi bevara."
Det är bara att instämma.
Och som Mattias påpekar i sin avslutning: Man behöver inte åka världen runt för att söka motiv - det finns så mycket vackert och sevärt - och värt att visa upp - runt omkring oss i vardagen - här och nu.
Eller med Mattias egna ord:
"Det handlar om att känna sin litenhet i allt det stora och att se storheten i det allra minsta. Det är tid nu att stanna upp, reflektera och sedan agera. För viljans väg är också motståndets väg."
Se även Expeditionsverige.se som är "platsen för dig som brinner för vår svenska natur och vill sprida ditt engagemang till andra"

Corniglia, Cinque Terre - 20091025

Corniglia är den minsta av de fem byarna i Cinque Terre. Den saknar hamn och det finns heller inga båtar i byn. Den ligger högt uppe på klippudden och man saknar den direkta kontakten med havet. Från torget längst ut på udden leder en trång och mörk gränd med en hel del butiker - glass, delikatesser, viner, kläder ... - upp till en utsiktsplattform varifrån man ser Cinque Terre åt bägge håll. Här ses torget från gränden:

Det smakar bra med en kall öl i solen på torgbaren efter dagens "strapatser". Halva Cinque Terre avklarad på en dag:

Vi beslutar att ta ett kvällståg tillbaka till La Spezia och börjar vandringen nedför de 382 trappstegen till stationen. Fåglarna kvittrar för fullt men det är mörkt nu när trappan ligger på skuggsidan. En rödhake poserar väl synlig mot solbelyst bakgrund:

En turkduva(?) likaså:

Solen går ned medan vi väntar på tåget:

Och månen är halv:

Manarola - Corniglia - 20091025

Leden mellan Manarola och Corniglia är ca 2 km och nästan lika lättgången som Via dell'Amore. En imponerande agave-blomstängel lutar ut över vattnet:

Corniglia ligger högt uppe på en klippudde. Järnvägsstationen ligger en bit ifrån byn nästan nere vid stranden mitt i bilden. Man kan åka buss mellan byn och stationen eller gå 500 meter fram till klipporna och därefter 382 trappsteg upp till byn:

En liten hängbro passeras:

Efter några uppfriskande dopp i havet vid en fin klapperstenstrand alldelse före stationen träffar vi Alexio(?) som säljer stensmycken vid leden. Vi börjar prata och ganska snart visar det sig att vi har gemensamma bekanta - världen är liten!:
Tillbakablick på Corneglias järnvägsstation och Manarola från trappan upp till byn:

Manarola, Cinque Terre - 20091025

Manarola är vår favoritby i Cinque Terre. Bebyggelsen är koncentrerad till huvudgatan mellan stranden längst ner och kyrkan högst upp. Vinodlingar i bergen runt omkring:

Manarola uppifrån kyrkan:

och nerifrån strandpromenaden:

Manarola är byn där båtarna parkeras på huvudgatan. Båthamn saknas:

Dags för en fisketur:

Sjösättning via lyftanordning:


En trut med en godbit:

Via dell'Amore, Cinque Terre - 20091025

Via dell'Amore kallas sträckan mellan Riomaggiore och Manorola, de två sydligaste byarna i Cinque Terre. Riomaggiore når man med tåg på 10 minuter från La Spezia. Det här är enda bilden på Riomagggiore jag har. Vi hamnar direkt på Via dell'Amore och går aldrig in i byn som ligger bakom kullen på bilden. Här syns järnvägsstationen och under den en uppläggningsplats för båtar med tillhörande hiss för sjösättning:

Via dell'Amore är en synnerligen lättgången väg på ca 1 km som man går på några minuter om man så vill:

Här syns hela Cinque Terre-området med den nordligaste byn Monterossa längst bort i bukten - ca 10 km fågelvägen. Manarola och Corniglia syns också. Endast Vernazza är dolt bakom någon udde.

Vi tar god tid på oss. Fåglar sjunger varje meter. Vi stannar ofta och försöker få syn på dem, men de är svåra att upptäcka i det täta lövverket. Rödhaken verkar vara vanligast:



Den här tog vi för en svarthätta men det röda ögat och en del andra detaljer visar att det är en sammetshätta - som är mycket ovanlig i Sverige:

Portovenere - La Spezia vandring 20091024

Man kan åka båt eller buss tillbaka till La Spezia från Portovenere. Vi beslöt att vandra. Det ser inte alltför besvärligt ut enligt ledbeskrivningen. Led 1 till Campiglia ska gå på 2 timmar. Därifrån kan man tydligen ta bussen till Acquasanta som är en "förort" till La Spezia. Bussen går troligen ända till La Spezia. Annars är man nere på i stort sett havsnivå i Acquasanta med ca 3 km kvar till hotellet. Campiglia är en liten bergsby mitt på halvön.

Vandringen börjar brant uppåt direkt:

Snart är vi högt ovanför Sankt Peterskyrkan:

och hamnen i Portovenere:

Fantastiskt vackra vyer möter oss. Här ser man marmorbrotten i Carrera i de bortre bergen på andra sidan Poetbukten - som fått sitt namn av att orterna runt bukten var populära tillhåll för poeter som t ex Lord Byron:

Efter en timmes vandring börjar La Spezia synas bakom krönet:

Vi passerar ett övergivet marmorbrott med manshöga marmorblock:

Bakåt har vi fortfarande kontakt med Sankt Peterskyrkan och öarna Isola Palmaria och Isola del Tino strax utanför Portovenere:


Framåt stupar bergväggen vi följer allt brantare ner mot havet. Svindlande vyer:

Högst däruppe går leden:

Sankt Peterskyrkan hänger fortfarande med:

En kvart senare har vi lämnat klippväggen och kommit in i en vacker pinjeskog där även stora trädsmultron växer:

"Sentiero difficultoso" står det på den här skylten som visar leden vi kom på. Tyckte väl att den inte var så lätt ...:

Efter tre timmars vandring når vi första målet - Campiglia. "Lilla Campiglia jag älskar dej" passar bra i det här läget:

Nu har vi La Spezia rakt under oss - 400 meter ner. Klockan är fyra på lördageftermiddag. Det går en buss ner till La Spezia kl 18:15 - om vi nu lyckats läsa tidtabellen rätt. Det känns lite osäkert med tanke på att det är lördag. Vi beslutar att vandra vidare längs led nr 11 till Acquasante. Vi bör vara framme vid hotellet i 18-tiden med tanke på att det bär utför hela vägen:

Efter ett tags letande hittar vi en liten skylt som pekar ut led 11. Den följer en smal gränd i byn:

En hund tittar förvånat på oss när vi kommer klampande nerför gränden. Därefter bär det brant utför i en mörk skog full med kastanjeträd där man tydligen jagar vildsvin på söndagarna. Leden är trappstegsbelagd och går i tvära serpentinsvängar nästan hela vägen ner till Acquasante - 300 höjdmeter från 400 meter till 100 meter över havet på en sträcka av 1485 meter enligt en ledbeskrivning på italienska som sitter uppspikad på ett träd längs leden. Mycket påfrestande för knäna.

Efter en timme är vi nere på landsvägen mellan La Spezia och Portevenere och börjar sista etappen till hotellet. Tyvärr har militären byggt en skyddsmur runt hamnen. Den följer oss ända in i La Spezia och förhindrar all utsikt mot vattnet:

Vi får lite lön för mödan när vi upptäcker ett antal rörhönor i vallgraven intill skyddsmuren:


Väl nere i La Spezia tar vi en kopp te och lite godis på en bar innan vi går till hotellet. Hela vandringen tar ca fem timmar - från kl 13 till 18.

Portovenere - 20091024

Via turbåt från La Spezia når vi Portovenere på en halvtimme. Portovenere ligger längst söderut på udden som sticker ut strax väster om La Spezia. Ca 6 km fågelvägen:

Här är det mer liv på strandpromenaden:

Sankt Peterskyrkan:

Här trivdes Lord Byron med flera poeter:

Öppet hav åt nordväst. Snö på alptopparna i Frankrike?

Mycket brant kust med fina klätterklippor här och där:

Huvudgatan är en trång gränd som går parallellt med strandpromenaden. Här finns butikerna: