2015-04-15

Falun - lite grann från ovan

Falu centrum med Stora stöten och Kristine kyrka:








Kopparbergs kyrka:






Runn:


Källviksbacken och Nybrobacken:


Kvarnberget:


ICA Maxi:


Energiverket:


Jungfruberget med Grycksbo pappersbruk i bakgrunden:


Lugnets skidstadion:


Bilderna är tagna från toppen av högsta hopptornet på Lugnet, Falun:


Bergbanan upp till hopptornen:


Informationsskylt från Lugnet i Falun AB:


2015-04-04

Låktatjåkko fjällstation 1228 möh

Påskafton. Enligt väderrapporten ska det vara växlande molnighet och mycket sol över Låktatjåkka och Katterjåkk idag. Det är igenmulet och snöar lätt när vi åker från Kiruna strax före klockan 8 på morgonen. Efter ca 5 mil, halvvägs till Björkliden, slutar det snöa och blå himmel skymtar mellan molnen. Vi anländer till Hotell Fjället och Restaurang Lapporten i Björkliden strax efter klockan 9 och tar den sista parkeringsplatsen uppe vid hotellet. Det är gott om tid innan bandvagnen Emma kl 10:30 ska ta oss de 9 kilometrarna upp till Låktatjåkko Fjällstation som är Sveriges högst belägna fjällstation på 1228 möh. Hotellet i Björkliden ligger på ca 500 möh.




Vi är totalt sju passagerare på den här turen. Efter ca 15 minuter gör vi ett kort stopp för att titta på utsikten över Torne träsk:


Vi har fortfarande blå himmel framför oss medan molnen tätnar över Björkliden och Torne Träsk.


I 11:30-tiden är vi framme vid Låktatjåkko Fjällstation. Det har nu blivit helmulet även här uppe.

(Vägvisaren "Låktatjåkka 7" pekar mot Låktatjåkka järnvägshållplats varifrån vi vandrade upp hit 2011-07-02)

Inne i stationen är det överfullt av skoteråkare. Några enstaka skidåkare har tagit sig upp hit för egen maskin. Vi äter vår matsäck i det speciella rummet som är avsett för gäster som har egen mat med sig. Det kostar 40 kronor att använda rummet och då får vi även tillgång till toiletterna på stationen. Vi har hela rummet för oss själva! Efteråt går vi in i restaurangen och köper kaffe och en våffla med hjortronsylt och grädde som efterrätt. Det är nu mindre folk och lugnare på restaurangen.

Bandvagnen återvänder till Björkliden i 12:30-tiden. Det är nu helgrått och knappt någon sikt alls men vi bestämmer oss ändå för att ta skidorna ner. Den dåliga sikten gör det svårt att se hur långa och branta nerförsbackarna är. Vi åker i bandvagnsspåret till en början men även det är svårt att se. Rätt vad det är kör vi upp på någon av spårets kanter och kan då vända tillbaka till spåret innan vi hamnar i lössnön utanför.


Flatljuset som är gråvitt helt utan kontraster gör att jag drabbas av lätt yrsel så nerfarten blir rätt vinglig. Vi plogar i sakta mak nerför sluttningen. Det går inte att släppa på i någon högre fart då det inte går att avgöra varken hur brant det är eller vart spåret tar vägen. Vid flera tillfällen upptäcker jag att jag står helt stilla - och plogar för fullt! Ett par gånger ramlar jag raklång baklänges från stillastående.

Efter en knapp timme kommer vi ner till ett krön där Torne Träsk blir synligt:


Sista biten ner mot Björkliden är bitvis i brantaste laget för våra fjällskidor men vi lyckas ta oss ner till hotellet utan några större missöden. Det blev en minnesvärd tur men i det rådande vädret hade det kanske varit enklare att åka skidor upp och bandvagn ner.

Synd att det blev så mulet. Det var tydligen molnen vi hade över Kiruna på morgonen som spred sig västerut över Abisko, Björkliden och Låktatjåkka. Längre västerut i Katterjåkk och Riksgränsen var det strålande solsken hela dagen ...

2015-04-03

Snövita Soldalen

Långfredagens tur går till Vassivagge eller Soldalen som den också kallas. Vi kör bilen längs E10 134 km från vårt boende i Kiruna till Katterjåkk. Vi anländer till Katterjåkk strax före klockan 11 och blir genast stoppade i en poliskontroll utanför COOP-butiken. Medan vi väntar på vår tur växer kön bakom oss och riskerar att täppa till korsningen nere vid E10. Vi vinkas förbi utan att ha blivit kontrollerade - synd när vi har rent mjöl i påsen, eller i varje fall är rätt säkra på det ...

Det är fullt med bilar med stora släpvagnar på parkeringsytorna längs vägen upp mot Turiststationen. Vi hittar en liten plats till slut och vandrar upp till första liftens dalstation. Där börjar skidspåret in i Soldalen.

Skotertrafik är inte tillåten inne i Vassivagge. Ett par decimeter blöt nysnö gör att det blir tungt att åka. Som tur är har någon åkt före och gjort ett spår. Låga men relativ tunna moln täcker dalen och ger dålig sikt. Flatljuset utan skuggor och kontraster gör det svårt att se vart marken lutar.


Västerut mot Katterjåkk och fjällen på norska sidan ser det något bättre ut:


Vi kommer fram till vindskyddet i Vassivagge strax efter kl 12. Ett sällskap på ett 10-tiotal skidåkare har övernattat i vindskyddet så det är varmt och skönt där när vi anländer. Somm tur är är vi ensamma i skyddet så vi kan hänga upp våra svettblöta kläder på tork medan vi äter vår matssäck:


TIllbakafärden mot Katterjåkk går lätt och snabbt i medlut och i bättre spår. Det drar en svag vind från väster som inte bromsar nämnvärt. Den förmår heller inte rensa upp molnen:


I 14-tiden är vi tillbaka vid Katterjåkk Turiststation:


... och vandrar ner mellan de höga snövallarna på den smala vägen ner till parkeringen:


Innan vi återvänder till Kiruna tar vi en fika i lobbybaren på hotellet i Riksgränsen:


Det är högsäsong här uppe nu. Folk och bilar överallt. Svårt att hitta en parkeringsplats. Stor skillnad mot sommartider när vi vanligtvis är häruppe.
Katterjåkk 2012-08-07
Vassivagge i sommarskrud 2012-08-08

Vädret har förbättrats när vi lämnar Riksgränsen och Katterjåkk.
Vassitjåkka till vänster och mynningen till Vassivagge från E10 strax före klockan 16:


Vassitjåkka till höger och mynningen till Kärkevagge (Stendalen):

2015-04-02

Topptur på Ädnamvaara, Kiruna

Skärtorsdag med sol från en klarblå himmel. Det är mer folk i rörelse på skidor och skotrar ute på Ädnamvaaras leder idag. Vi följer skoterleden till en början. Det är mer lättåkt där än längs det dåligt spårade skidspåret. Sista biten upp mot Ädnamvaarestugan tar vi ändå skidspåret eftersom vi inte vet om det finns något skoterspår upp till stugan. Det är den stora skoterleden västerut mot Nikkaluokta och Kebnekaise från Kiruna som vi följer. Den lösa och fuktiga snön klabbar fast under skidorna och ger oss bra fäste i backarna upp mot stugan.

Efter lunchen lämnar vi ryggsäckarna vid Ädnamvaarestugan och börjar klättringen upp mot Ädnamnvaaras nordöstra topp på ca 760 möh:


Uppe på en platå ser vi några fåglar på långt håll. Ulla spanar i kikaren men kan inte avgöra vilken art det är. Jag tar några bilder mer eller mindre på chans mot stenarna där fåglarna rör sig. I kameran ser vi att det är ett par sidensvansar. Det känns märkligt att se dessa fåglar här uppe på det snötäckta kalfjället vid den här tiden på året.






Även en flock snösparvar håller till på den lilla kullen. De är svårare att se då deras färger smälter samman med omgivningen. En snöparv kan anas i mitten på den här bilden:


Vi fortsätter upp mot toppen. Det blir brantare ju närmare vi kommer:


Ädnamvaaras högsta topp på 790 möh ligger ca 1 km åt sydväst:


Nästa högst uppe på toppen passerar vi ett område fyllt av ripspår:


Uppe på Ädnamvaaras nordöstra topp:




Peuravaara - med vindkraftverken - och Luossavaara från Ädnamvaaras nordöstra topp:


Kiruna från Ädnamvaaras nordöstra topp:


Kiruan centrum med Ralph Erskine-ritade Spottkoppen, Snusdosan och Mullbänken bakom Berlinmuren strax till vänster om bildens mitt:


Vy mot fjällen rakt västerut från Ädnamvaaras nordöstra topp:


Vi får en härlig tur i pudersnön nerför fjället tillbaka till Ädnamvaarestugan: