Hieronymus "Harry" Bosch, en Los Angelespolis som även arbetar som privatdetektiv är huvudperson i en serie deckare av Michael Connelly: Svart eko (1999), Svart is (2000), Dockmakaren (2000), Den siste prärievargen (2001), Återkomsten (2001), Poeten (2001), Fallen ängel (2002), Mörkare än natten (2003), Dödens stad (2004), Skuggspel (2005), Fällan (2005), Fallet avslutat (2006), Räven (2008). Han har också skrivit Blodspår (1998) med Terry McCaleb som huvudperson (filmad med Clint Eastwood i huvudrollen) samt ytterligare ett antal böcker t ex I lagens limo (2007).
Michael Connelly var tidigt en av Margiths favoritförfattare och blev så småningom även min.
Harry Bosch är döpt efter den holländske målaren Hieronymus Bosch och i böckerna finns ibland referenser till hans målningar.
Hieronymus Bosch, född cirka 1450 och död 9 augusti 1516, var en sengotisk nederländsk konstnär.
Namnet Bosch tog han efter sin hemstad, 's-Hertogenbosch i södra Nederländerna.
Merparten av hans verk såldes under hans livstid till det spanska hovet, och finns idag i Spanien och Portugal på slott och museer.
Hieronymus koncentrerade sig i sitt måleri mycket på att porträttera
ondskan och
helvetet, för vilket han använde fantasifulla bilder av demoner, halvmänniskor och maskiner. Hans stil och figurer har en tydlig särprägling och nämns ofta som en av inspirationskällorna för 1900-talets surrealister.
Målningen "The Temptation of Saint Anthony"
Bosch's spiritual heroes were the saints who endured both physical and mental torment, yet remained steadfast. Among the saints, Bosch's favorite was Saint Anthony, the subject of his triptych The Temptation of Saint Anthony (c.1500; Museo National de Arte Antiga, Lisbon), which features physical punishment on the left wing, a Black Mass in the center, and the blandishments of food and sex on the right wing. St. Anthony's triumph over such trials is mirrored by those of other hermit saints and by the Passion of Christ, whose arrest and carrying of the cross adorn the exterior of the Lisbon altarpiece.
Bosch was preoccupied with themes of torment and the sinfulness of man, which replaced earlier, more optimistic visions of Christ and the Virgin with feelings of anxiety, fear, and guilt. His sources for such unusual images were the dark corners of the medieval imagination, the gargoyles and monsters of cathedral decoration, and the marginal illustrations of books and popular prints.
In Bosch's day, temptation not only had the meaning it has today, but also meant physical/mental assault by demons. So St Anthony is not only tempted by the pleasures of the flesh and so on, he is also beaten up and terrorized by the demons.
Detalj från centrumpanelen av målningen "The Temptation of St Anthony " (klicka på bilden så blir den stärrre i ett eget fönster):
The central panel of this triptych illustrates the kneeling figure of St Anthony being tormented by devils. These include a man with a thistle for a head, and a fish that is half gondola. Bizarre and singular as such images seem to us, many would have been familiar to Bosch's contemporaries because they relate to Flemish proverbs and religious terminology. What is so extraordinary is that these imaginary creatures are painted with utter conviction, as though they truly existed. He has invested each bizarre or outlandish creation with the same obvious realism as the naturalistic animal and human elements. His nightmarish images seem to possess an inexplicable surrealistic power.
Målningen "Narrskeppet" ("Ship of Fools") finns idag på Louvren i Paris:
In The Ship of Fools Bosch is imagining that the whole of mankind is voyaging through the seas of time on a ship, a small ship, that is representative of humanity. Sadly, every one of the representatives is a fool. This is how we live, says Bosch--we eat, drink, flirt, cheat, play silly games, pursue unattainable objectives. Meanwhile our ship drifts aimlessly and we never reach the harbour. The fools are not the irreligious, since promiment among them are a monk and a nun, but they are all those who live "in stupidity". Bosch laughs, and it is sad laugh. Which one of us does not sail in the wretched discomfort of the ship of human folly? Eccentric and secret genius that he was, Bosch not only moved the heart but scandalized it into full awareness. The sinister and monstrous things that he brought forth are the hidden creatures of our inward self-love: he externalizes the ugliness within, and so his misshapen demons have an effect beyond curiosity. We feel a hateful kinship with them. The Ship of Fools is not about other people, it is about us.
Bilder och texter är hämtade från
Wikipedia och
WebMuseum, Paris. Där finns fler målningar av Bosch att titta på och läsa om.
Imperiets "Innan himlen faller ner" passar bra som musik till dessa bilder.
Den här låten kunde jag inte hitta på YouTube så jag har tillverkat en egen "video" med hjälp av bilden Narrskeppet och en mp3-fil med musiken. Jag har försökt att behålla den bättre ljudkvaliteten från mp3-filen. Därför tar det lite tid att ladda upp den ("Buffering...")
