... och i havsörnens klor, lilla anden till himlen for ...

Nåja - här i inlandet får vi väl nöja oss med en ormvråk brun kärrhök och en sork.

Kramar ...

I en röd liten stuga ....

I en röd liten stuga ner vid sjön skall vi bo
Med gästrum, som vi har amor uti

På en bänk ner vid stranden svär vi kärlek och tro
Vill vi ha det lugnt och skönt på sjön få vi ro

Och om vi ej kunnat bygga oss någon riktig brygga
Kan vi oss känna trygga ty vi vet ju att

Över sjön bygger lyckan oss en gyllene bro
Till en röd liten stuga där vi bo

(apropå planerna att skicka en röd liten stuga till månen som den ultimata sverigesymbolen)

Gustafs - Säter 2-4 (P10)

Gustafs - Forssa 9-5 (P9)

Några bilder från kvällens målrika match.
En tät situation:

Gustafs har gjort mål:

Glädje efter ytterligare ett mål:

Avbytarbänken:

Glada vinnare tackar motståndarna med en applåd:

... och publiken med vågen:

Rinim - Saltoluokta (20090802)

Sitojaure ligger spegelblank när vi lämnar Rinim i 10-tiden:

En storlom flyger iväg:

Dagny vinkar farväl - med båten full av nya Sarekvandrare:

Vi börjar 2-milavandringen mot Saltoluokta i 11-tiden. Väl uppe på kalfjället uppvaktas vi av denna ängspiplärka:


Efter åtta timmars vandring längs Kungsleden - för det mesta i sol och med tunga regnmoln runt omkring - kommer vi fram till en välkbekant och välkommen vy över Stora Lulevatten. Tre kilometer nerförsbacke kvar!:

Bastu, middag och ett eget rum på fjällstationen är belöningen för ett gott dagsverke på ca nio timmar inklusive ett kortare stopp för lunch. Båten över Stora Lulevatten till Kebnats och bilen går 11:30 i morgon.

Rinim, Sarek (20090801)

En lugn dag i Rinim. Mycket regn tidvis. Hjälper Per att lägga ett tak. Den betande älgen i Sitojaure är en av dagens höjdpunkter:


En ung blåhake skymtar i björksnåren:

Pastavagge, Skaitatjvagge, Sarek (20090731)

Så här skriver Claes Grundsten i sin bok med turbeskrivningar över Sarek: "Pastavagge är den mest högalpina av Sareks huvuddalar ... Namnet Pastavagge betyder att dalen ligger inklämd mellan bergen, som klykan i en rävtana. Förr ansåg samerna att den var magisk. Pastavagge betraktades som kuslig och blev grogrund för kult. Nåjderna förde den heliga trolltrumman genom dalen, medan folket i övrigt och renarna rörde sig öster om Äpar-massivet."

Dalen blir mörk och faktiskt rätt kuslig när solen försvinner bakom Ruopsoktjåkkå tidigt på kvällen. Vi sover dock djupt och ostört hela natten och vaknar först långt in på förmiddan. Det dröjer länge innan solen når upp över Takartjåkkå.

Mitt i frukosten får vi besök av en renhjord på ett 20-tal djur. De är ovanligt(?) orädda och kommer nära oss:

Vi tar det lugnt under dagen. Studerar var och hur olika vandrare vadar. Ulla testar att vada med stövlarna på. Lite för mycket vatten för att det ska gå utan att få vatten i stövlarna:

Vi går en tur uppför Skaitatjvagge som bli allt stenigare, brantare och trängre.
Claes Grundsten igen: "Skaitatjvagge betyder 'mellan jokkarna' och i den övre delen klyvs dalen i två vattenförande grenar med en bergsrygg i mitten. Detta dalpass är en av de högsta färdvägarna i Sarek och pasströskeln ligger på 1610 möh. Dalen bildar en förbindelse mellan Pastavagge och Rapadalen och har ett stort värde som genväg. Det är dock en kraftansträngning utöver det vanliga att ta sig upp till krönet. Passagen innebär snarare en fjällbestigning än en dalvandring":

Vi klättrar inte ända upp till passet men kommer upp så pass att vi kan se en av glaciärerna på Ruopsoktjåkkå i Äpar-massivet på andra sidan Pastavagge:

Väl nere vid tältet igen botaniserar vi bland blommor och fåglar. Det är glest mellan fåglarna och de är svåra att få syn på. Har dock sett unga snösparvar och stenskvättor. Intressanta blommor och växter fins det dock gott om. De är något enklare att fota - men svårare att veta namnet på - för mej i alla fall. Får återkomma med ett separat inlägg med blomsterbilder så småningom. Vi tittar också närmare på Pastavaratj. Claes Grundsten igen: "Framåt syns nu den märkliga klippan Pastavaratj (1492 möh). Den står ut i dalen som en stoppbuffert och har möjligen dyrkats som en jättelik seite (helig klippa) av gamla tiders nåjder (kanske en anledning till dalens mystik)."

Vi får besök av fler renar ... :

... och vandrare som jagar lämpligt vadställe:

Renarna vadar obehindrat var som helst verkar det - fast den vita renkalven åkte med en bit i forsen innan den lyckades tas sig upp:


I 17-tiden startar vi vandringen tillbaka till Rinim. Vi vill gärna få en heldag med Per och Dagny vår sista dag i Rinim. Till en början går vi mycket sakta och ger oss tid att titta på och fota alla blommor som vi passerar. Jag lyckas också få fast en ung stenskvätta på bild:

Som sagt, blombilderna får jag återkomma till när jag fått namnen - men det här är i alla fall förgätmigej!:

... och här har vi fjällkvanne - vildväxande:
Det här kan man läsa om kvanne på Wikipedia:
Kvanne har tidigare använts som medicinalväxt, krydda och har även kanderats som konfektyr. Samerna åt förr även fjällkvanne inlagd i renmjölk. Både Olav Tryggvasons saga och den norska Gulatingslagen skriver om så kallades "kvannehagar", fält där kvanne redan kring år 1100-1200 odlades för användning antingen i matlagning eller som medicinalväxt. Kvanne har haft en mycket stor betydelse some föda och var tillsammans med lök en av de första växter som odlades i Norden. Redan de äldsta kända svenska landskapslagarna stadgar särskilt stränga straff för ofredande av "kvannegårdar". De norrmän som befolkade Island och Färöarna förde med sig kvanne, som nu växer vild eller förvildad över stora delar av dessa öar.
Kvanne ger likörerna Chartreuse och Benedictine deras karaktäristiska smaker.
Samerna kallar fjällkvanne för Bosko eller Påsko.

Renarna verkar ha följt vårt exempel och dragit sig ner mot Rinim. Det vimlar av renar i videsnåren. Per uppskattar att det är cirka 1000 renar i närheten av Rinim nästa dag:

Vid 20:30-tiden är vi tillbaka vid Rinim med den fina utsikten över Sitojaure - och kampen mot myggen och knotten:

Pastavagge, Sarek (20090730)

Pastavagge betyder "trång dal" och det stämmer verkligen. En bit in i dalen från nordost med mäktiga Ähpar-massivet till höger och branta Takartjåkkå till vänster längs Lulep (Östliga) Pastajåkkå - som efter sommarens regnande innehåller ovanligt mycket vatten - kommer vi fram till den första lilla jåkken från Takartjåkkå. Tjåkkå betyder fjälltopp medan jåkkå (eller jåhkå, jåkko) betyder bäck eller å. Den här lilla jåkken är lätt att passera. Man kan gå på stenar utan att knappt blöta sulorna:

Längst in i dalen ligger Lulep Pastaskaitatj och Pastatjåkkå:

Vid tvärdalen Skaitatjvagges mynning i Pastavagge finns en fin gräsbevuxen platå med många fina tältplatser. Här slår vi läger efter en dagsetapp på ca 7 km från Rinim. Det tog oss ca fem timmar (kl 13-18) inklusive en timmes lunch i regn. Motlut hela tiden - dock ej speciellt brant - men med en del knöliga stenfält att passera. Rätt jobbigt att balansera på stenar hala i regnet och med full packning på ryggen.

Jåkken som rinner i Skaitatjvagge är full med isande kallt vatten. I normala fall är den lättvadad men med dagens vattenflöde får man räkna med vatten upp till knäna. För att inte få vatten i kängorna byter man till sandaler, kavlar upp byxbenen och vadar över så snabbt som möjligt. Man tappar känseln i fötterna ganska snabbt pga kylan:

Kvällssolen har letat sig fram till tältet. Vy över Pastavagge åt öster:

Västerut fortsätter Pastavagge svagt uppåt med Pastavaratjs branta vägg till vänster och Alep (Västra) Pastaskaitatj i bakgrunden:

En vy över Pastavagges östra del från Google Earth. Tältplatsen markerad med en gul nål:

Rinim, Sarek (20090729)

I Rinim - alldeles innanför gränsen till Sareks nationalpark - finns det gott om fina tältplatser. Den schweiziska familjen - ett par med son och dennes flickvän - har överlevt den regniga natten och är på väg att ta ner tälten - i skönt värmande solsken:

Rinim är Per och Dagnys sommarviste. Huset är komplett utrustat med TV, telefon, internet, tvättmaskin mm - allt drivet med hjälp av trådlös elektricitet enligt ett hemligt amerikanskt utvecklingsprojekt, snart tillgängligt för gemene man. Dagny är Ullas bästa barndomsvän från Idivuoma. De var klasskamrater i grundskolan. Pers familj tvångsförflyttades på 1920-talet från Karesuando-trakten till Jokkmokk. Bra information om samerna och om tvångsförflyttningarna finns här. Huset ligger väl dolt och skyddat i fjällbjörkskogen men måste ändå förankras med vajrar för att stå pall för de starka vindar som förekommer här:

Per, i röd skjorta till vänster - allkonstnär, filosof och berättare utan dess like och med minst en räv bakom varje öra - trollbinder ett gäng vandrare med en fängslande historia:

Pers och Dagnys hund - vars namn jag tyvärr glömt - är den vackraste, lugnaste och klokaste hund jag någonsin mött. En riktig pärla! Jag är inte speciellt förtjust i hundar normalt men den här kan man inte annat än falla för:

Utsikt över Sitojaure från Rinim:

Vi gjorde en tur med brant klättring upp på berget Namatis - strax norr om samevistet. Från berget ser man öppningen till den trånga dalen Pastavagge:

Utsikt över Sitoätno från Namatis. Sitoätno rinner ut i Sitojaure. Ätno står för ett större vattendrag som man normalt inte kan vada över. En jåkkå däremot ska man kunna passera till fots utan hjälp av broar od.

Smältvatten från Takartjåkkå forsar utför nästan lodräta bergsväggar:

Utsikt över Sitojaure från Namatis med Piutjapakte närmast till vänster, Tjålepakte till höger och Tjirak längre bort till vänster. Kungsleden går strax bortom Tjirak:

Den här ängspiplärkan höll till bland klippblocken högst upp på Namatis:


Sitojaure från Rinim - i kvällssol:

Namatis från Sitojaure:

På fisketur med Dagny vid rodret:

Hunden - vars namn jag glömt - spanar koncentrerat ut över vattnet som är grumligt pga slam som kommit ner i sjön efter senaste tidens myckna regnande:

Lycklig Dagny med två fina firrar:

Dagny är flink med att rensa kvällens fångst som tillagas och äts senare på kvällen. Superfärsk delikatess: