Tranparet vid Kanotstadion från igår eftermiddag är kvar. De går omkring och äter. Plötsligt sträcker de halsarna mot skyn. Jag tänker att de ser eller hör andra fåglar i luften - men inget syns eller hörs, det är bara moln som täcker hela himlen och tunga regndroppar börjar falla.
Rubriken kommer från dikten "Skalden Wennerbom" av Gustaf Fröding - en av Sveriges genom tiderna största ordkonstnärer.
Genom stadens park går sommarsuset,
skalden Wennerbom från fattighuset
kommer raglande - butelj i hand
- kryssar varligt över gångens sand,
tar en klunk ibland,
ler och mumlar saligt under ruset.
Bin fly kring från trädgårdsmästarns kupa,
kryp och larver störta huvudstupa
ned från träden, allt står högt i blom,
allt är fyllt av doftens rikedom
- skalden Wennerbom
sätter sig i gräset till att supa.
Fåglar tokiga av glädje kvittra,
gräsets hundra syrsor spela cittra.
Wennerbom han lyss med bitter min
- när han klunkar sitt eländes vin,
super som ett svin,
solens strålar mot buteljen glittra.
Brännvinet och han de hålla gille
och han mumlar: "Brännvinet ger snille,
brännvinet ger tröst, när hoppet far,
skål för ungdomen och det som var,
låt oss ta en klar,
om det här får gå, så får jag dille.
Jag var glad i tron och stor i tanken,
tills jag drunknade i denna dranken,
det är slut med mig sen femton år,
hejsan, bror butelj, allt skönt förgår,
låt oss ta en tår,
Wennerbom är full, det ger han fanken!"
Och han somnar in, han går till vila,
parkens medlidsamma kronor sila
litet ljus kring skalden Wennerbom,
milt kastanjen regnar ned sin blom,
flaskan ligger tom,
krypen härs och tvärs däröver kila.
Djup och rik är nu hans gudagåva
och i själen stinga inga dova
ångerns smärtor över last och brott,
till sin ungdoms drömland har han nått,
sover ganska gott,
det är skönt för skalder att få sova.
Den här dikten är tonsatt av Torgny Björk och inspelad av "Herr T och hans spelmän" på 70-talet. Tyvärr hittar jag ingen inspelning på nätet.
De tokglada stararna får mej också att tänka på "Tjo vad det var livat i holken" av Povel Ramel - en annan av våra största ordkonstnärer.
Holken är ju "... de tokiga stararnas hem."
Här finns bl a detta exempel på en typisk Povelsk genial ordvändning:
"Av fulla små finkar blev finkan så full."
Goderafton, får jag lov att presentera mig?
Jag är fågel och jag heter Flax.
Är ni orrenitolog och vill studera mig
så passa på, för nu är det så dags.
Jag har fått en liten fjäder,
som ni nog kan se
i min övriga dräkt någonstans.
Ja, det börja häromkvällen i ett träd brevé,
där min farsa gav middag med dans.
Ja, tjo va de va livat i holken i lördags!
Moster hon fastna med näbben i kläm.
Tjo va de va livat i holken i lördags!
Uti de tokiga stararnas hem.
Tjo va de va livat i holken i lördags!
Alla for runt i en flygande dans.
Tjo va de va livat i holken i lördags!
Fyllkajor är vi ju lite till mans.
Kvitt kviddelikvitt, ropa farfar förskräckt.
Farfar förskräckt?
Ja just farfar förskräckt.
Kom alla mesar, för nu är det kläckt,
ja nu är det pippi direkt!
(Ha, ha, ha!)
Tjo va de va livat i holken i lördags!
Hålet var täppt redan kvart över fem.
Tjo va de va livat i holken i lördags!
Uti det tokiga stararnas hem.
Ja tror alla vilda fåglar som i skogen fanns
ställde upp på vår nattliga zwyck.
Och till dom som var för stora
att få rum nånstans,
bar vi ut både föda och dryck.
Hela natten höll vi på
med både stoj och glam,
stick i stäv mot vår sångarprincip,
så när solen sen på söndagsmorron
titta fram
då var det lögn att få höra ett pip.
Men, tjo va de va livat i holken i lördags!
Aldrig man skådat en muntrare gasque!
Tjo va de va livat i holken i lördags!
Borta i ett hörn var det dragkamp på mask.
Tjo va de va livat i holken i lördags!
Näbbar och klor över flaskor och fat.
Tjo va de va livat i holken i lördags!
Storken var där, fastän mera privat.
Kvitt kviddelikvitt, alla fjädrarna rök.
Fjädrarna rök?
Fjädrarna rök!
Kring tolvsnåret lekte vi duva och hök,
och sen blev det kaffe med gök.
Ja, tjo va de va livat i holken i lördags!
Flygande byling kom dit i patrull.
Tjo va de va livat i holken i lördags!
Av fulla små finkar blev finkan så full.
Kvitt kviddelikvitt, det var långt ifrån torrt.
Långt ifrån torrt?
Långt ifrån torrt!
Sura i krävan vi flaxade bort,
men kommo tillbaks inom kort.
För, tjo va de va livat i holken i lördags!
Moster hon fastna med näbben i kläm!
Tjo va de va livat i holken i lördags!
Uti de tokiga stararnas hem.
Söndagens långpromenad går från Stora Främsbacka vid Hosjön över Hagudden till Svedens gård och vidare längs skogsstigar mot Solbacka och därefter vägen ner till bron över Sundbornsån där den rinner in i Hosjön och slutligen på vägen längs Hosjöns norra strand tillbaka till bilen vid Stora Främsbacka. En fin tur på 6.5 km i strålande sol i vacker natur med intressanta kulturella inslag.
Stare, Hagudden, Falun:
Del av Linnés bröllopsstuga, Svedens gård, Falun:
Intressant information om asken Yggdrasil och den fornnordiska gudasagan, Svedens gård, Falun:
Topputrustad stuga med parabol-antenn i asken Yggdrasil, Svedens gård, Falun:
Blåmesen bor i den toppmoderna stugan i asken Yggdrasil, Svedens gård, Falun:
Det är ovanligt gott om lappugglor i Dalarna i år. Två - eller kanske fler - håller till på åkrarna mellan St Karlbom Karlborn och Kolarbo söder om Sundborn:
Forsärlorna - åtminstone en - är tillbaka i Grängshammar.
När jag går över bron nedanför dammen flyger den plötsligt upp från stranden, flyger under bron och sätter sig på plåttaket på huset vid dammen och håller mej under uppsikt:
Efter ett tag försvinner hen nerströms. Jag sätter mej i solen på bänken vid husväggen intill dammen ett tag. När jag sen kikare fram runt knuten på huset sitter hen på en gren mitt i strömmen:
Alldeles intill vägen från Torsång mot Vika vid Glöttret på Truttjärnssidan betar ett par sångsvanar. Jag får krypa ner och titta under vägräcket för att kunna fota:
