Andjuswarden i dimma

Väderleksprognosen lovar solchanser under dagen och temperaturer runt noll. Vi kör med bilen 67 kilometer norrut till den stora parkeringen vid Kölkojan på vägen mellan Älvdalen och Sveg. Kanonvägen från Heden i Våmhus till Rot i Älvdalen är belagd med ett lager blöt blankis. Det är ruggigt halt. Här skulle dubbdäck passa bäst. Vi tassar försiktigt fram - sakta men ganska säkert - på våra dubbfria vinterdäck. Även resten av vägen upp till Kölkojan är bitvis isig.

Parkeringen vid Kölkojan brukar normalt vara fullsmockad med bilar med släp för transport av skotrar. Idag står där bara två. Men vi är där uppe ovanligt tidigt denna milda vinter. Oftast är vi där runt påsk.

Det är mulet och grått med utmärkt skidföre på skoterspåren. Vi följer skoterleden upp mot Andjuswarden. Efter någon kilometer passerar vi svansjön Lilla Gäddtjärn. Svanarna har ännu inte anlänt:


Broder Leifs paradis, dammvaktarstugan vid Lilla Gäddtjärn, skymtar fram mellan tallarna:


Vid Stora Gäddtjärn svänger leden söderut och det börjar gå ordentligt uppför men skidföret är utmärkt. Vi lämnar skogen och kommer upp på ett öppet, svagt motlutande myrlandskap. Tyvärr tar det färska skoterspåret slut här. Vi fortsätter färden längs äldre skoterspår täckta med 5-10 cm blötsnö. Det blir genast mycket tyngre skidåkning.

När vi kommer upp till platån strax norr om Andjuswardens topp tätnar dimman. Här finns ett virrvarr av gamla skoterspår. Vi följer leden väster om tjärnen innan vi börjar leta oss upp mot toppen. Det finns ingen direkt led att följa och många skoterspår att välja mellan. Vi byter spår titt som tätt och åker på känn. Så länge det går uppåt känns de rätt. Så småningom når vi också fram till den norra toppen och vindskyddet strax intill. Vi tar en kort rast för lunch.

Vi hade tänkt oss att sitta här och njuta en stund i sol och lä, men idag är det varken det ena eller det andra.
Ulla tar en tur upp mot Andjuswardens topp (765 möh) medan jag försöker torka min svettiga jacka i vinden.






Nedfarten går lätt som en plätt. Det mjuka översta snölagret dämpar farten i de brantaste partierna. Farten kan bli riskabelt hög mellan träden annars.

Nere på myrområdet bryter solen äntligen fram mellan molnen:







Fortfarande inga svanar vid Lilla Gäddtjärn:


Vi stannar och fikar vid Leifs stuga och får sällskap av några talltitor och tofsmesar. Fågelbilderna ligger i ett separat inlägg.

Vid Kölkojan är det nu bara vår bil kvar. Vi har inte sett någon annan människa på hela skidturen.

På väg hem stannar vi i Älvdalen och handlar på den utmärkta ICA-affären där. Vi hinner också med ett fika-besök på mysiga Morins bageri och café innan vi tar riksväg 70 söderut hemåt mot Våmhus.