Efter ett tag upptäcker jag anledningen till rödstjärtens oro. En unge sitter stilla på en grankvist ganska nära marken. Den är nästan omöjlig att upptäcka där den sitter perfekt kamouflerad i skuggan:
Den sitter kvar medan jag flyttar mig i sidled för att få en renare bakgrund:
Vi lämnar rödstjärtarna ifred och tittar på ett gäng stjärtmesar som härjar runt högt uppe bland trädtopparna, tyvärr helt omöjliga att få fast på bild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar