2017-12-19
2017-11-23
Kanariefåglar, La Palma
Några fåglar vi såg på kanarieön La Palma 16-22 november 2017.
Den fågel som vi vanligen kallar kanariefågel heter egentligen kanariesiska (Serinus canaria) enligt Fågelguiden. På spanska heter den Canario. Den häckar på Kanarieöarna (utom Fuerteventura och Lanzarote) från havsnivå upp till ca 1500 möh. Vi såg den varje dag i buskarna vid vårt hotell El Cerrito i Los Cancajos strax söder om Santa Cruz de La Palma. Jag såg även ett ex uppe på La Palmas högsta topp Roque de Los Muchachos (2426 möh).
Även kanariegransångaren (Phylloscopu canariensis, Mosquitero canario) syntes och hördes dagligen utanför hotellet:
Den vackra sammetshättan (Sylvia melanocephala, Curruca cabecinegra) höll också till i hotellets omgivningar. Vi såg den nästan varje dag men den betraktas som relativt sällsynt på La Palma:
Koltrasten (Turdus merula, Mirlo común) är vanligt förekommande och tydligen den enda trasten på ön:
En silkeshäger (Egretta garzetta, Garceta común) såg vi redan på första dagens strandpromenad ...:
... tillsammans med en medelhavstrut (Larus michahellis, Gaviota patiamarilla):
Längs vägen upp mot högsta toppen Roque de Los Muchachos uppvaktades vi flitigt av mer eller mindre tama korpar (Corvus corax, Cuervo grande) som lärt sig att tigga mat av turisterna:
Kanarieduvan (Columba bollii, Paloma turqué) häckar endemiskt på Kanarieöarna Palma, Gomera, Tenerife och Hierro. Den är mycket skygg troligen till följd av fortgående illegal jakt enligt Fågelguiden.
Turkduvan (Streptopelia decaocto, Tórtola turca) är däremot mycket oskygg och plockar gärna smulor efter turisterna på uteserveringar:
En stor flock alpkråkor (Pyrrhocorax pyrrhocorax, Chova piquirroja) höll till på de färska lavafälten på La Palmas sydspets:
En ormvråk (Buteo buteo, Busardo ratonero) passerade högt över våra huvuden när vi vandrade upp på berget ovanför Los Cancajos:
Tornfalkar (Falco tinnunculus, Cernícalo vulgar) såg vi många när vi promenerade mellan Los Cancajos och Santa Cruz. Den här kom flygande på låg höjd mot oss nära Hotell Parador ca 300 möh ovanför Los Cancajos:
En roskarl (Arenaria interpres, Vuelvepiedras común) i vinterdräkt patrullerar badstranden i Los Cancajos. Den rör sig obekymrat mellan solstolarna och hittar en och annan godbit:
Den fågel som vi vanligen kallar kanariefågel heter egentligen kanariesiska (Serinus canaria) enligt Fågelguiden. På spanska heter den Canario. Den häckar på Kanarieöarna (utom Fuerteventura och Lanzarote) från havsnivå upp till ca 1500 möh. Vi såg den varje dag i buskarna vid vårt hotell El Cerrito i Los Cancajos strax söder om Santa Cruz de La Palma. Jag såg även ett ex uppe på La Palmas högsta topp Roque de Los Muchachos (2426 möh).
Även kanariegransångaren (Phylloscopu canariensis, Mosquitero canario) syntes och hördes dagligen utanför hotellet:
Den vackra sammetshättan (Sylvia melanocephala, Curruca cabecinegra) höll också till i hotellets omgivningar. Vi såg den nästan varje dag men den betraktas som relativt sällsynt på La Palma:
Koltrasten (Turdus merula, Mirlo común) är vanligt förekommande och tydligen den enda trasten på ön:
En silkeshäger (Egretta garzetta, Garceta común) såg vi redan på första dagens strandpromenad ...:
... tillsammans med en medelhavstrut (Larus michahellis, Gaviota patiamarilla):
Längs vägen upp mot högsta toppen Roque de Los Muchachos uppvaktades vi flitigt av mer eller mindre tama korpar (Corvus corax, Cuervo grande) som lärt sig att tigga mat av turisterna:
Kanarieduvan (Columba bollii, Paloma turqué) häckar endemiskt på Kanarieöarna Palma, Gomera, Tenerife och Hierro. Den är mycket skygg troligen till följd av fortgående illegal jakt enligt Fågelguiden.
Turkduvan (Streptopelia decaocto, Tórtola turca) är däremot mycket oskygg och plockar gärna smulor efter turisterna på uteserveringar:
En stor flock alpkråkor (Pyrrhocorax pyrrhocorax, Chova piquirroja) höll till på de färska lavafälten på La Palmas sydspets:
En ormvråk (Buteo buteo, Busardo ratonero) passerade högt över våra huvuden när vi vandrade upp på berget ovanför Los Cancajos:
Tornfalkar (Falco tinnunculus, Cernícalo vulgar) såg vi många när vi promenerade mellan Los Cancajos och Santa Cruz. Den här kom flygande på låg höjd mot oss nära Hotell Parador ca 300 möh ovanför Los Cancajos:
En roskarl (Arenaria interpres, Vuelvepiedras común) i vinterdräkt patrullerar badstranden i Los Cancajos. Den rör sig obekymrat mellan solstolarna och hittar en och annan godbit:
2017-10-19
Ängskär, Uppland
Ängskär, en pärla vid Upplandskusten, knappt 2 timmar från Falun:
En domherre äter rönnbär på Ängskärsklubbens norra udde:
En större hackspett nära Ängskärs havscamping:
Fler bilder från Ängskär och Bondskäret
En domherre äter rönnbär på Ängskärsklubbens norra udde:
En större hackspett nära Ängskärs havscamping:
Fler bilder från Ängskär och Bondskäret
2017-09-30
2017-08-02
Större turturduva (Streptopelia orientalis), Idivuoma, Torne lappmark
Onsdagen den 2 augusti 2017 i 15:30-tiden kommer Ulla och jag tillbaka till Ullas stuga i Idivuoma efter att ha uträttat några ärenden i Karesunado.
Stugan ligger i stugbyn ca en kilometer söder om samhället Idivuoma intill E45-an. Stugbyn byggdes upp av Ullas föräldrar och syskon på 1980-talet men ägs numera av ett franskt företag Aventure Arctique som erbjuder diverse äventyr i arktisk miljö för främst franska turister bl a norrskensskådning och snöskovandringar från anläggningen i Idivuoma, som kallas Lodge Aurora. De har också en anläggning på ön Senja i norra Norge varifrån man kan få se norrsken och även paddla kajak i Atlanten. De fyra nordligaste stugorna i byn behölls av Ulla och hennes syskon. Vi brukar tillbringa ett par veckor där på vårar och sensommrar.
Den här gången har vi varit i stugan några dagar efter en veckas fjällvandring längs Kungsleden. Vi kommer åkande i bilen ner mot stugan då en fågel flyger upp från grusvägen. Den är stor som en duva men är ganska mörk och brun med skarpt vita spetsar på stjärtfjädrarna som den brer ut som en solfjäder. Ullas första intryck är att det är en falk. Som tur är landar den genast på gårdsplanen mellan de fyra stugorna. Jag rullar sakta fram med bilen tills jag får vänster sida av bilen mot fågeln medan jag öppnar sidorutan och lyckas hiva fram kameran från baksätet. Fågeln spankulerar lugnt fram och tillbaka på gårdsplanen medan den pickar något från marken. Vi inser rätt snart att det är någon slags duva det handlar om - jag kommer att tänka på turkduva som ses rätt ofta hemma i Dalarna.
Jag hinner ta ett 30-tal bilder under de knappt fyra minuter som duvan är kvar. Vi ser aldrig när den flyger iväg. Den försvinner bakom en tall och sen ser vi den inte mer.
Vi börjar genast leta i Fågelguiden utifrån minnesbilder och bilderna i kameran och kommer fram till att det måste vara någon av de två arter turturduvor som beskrivs där. Jag kopplar upp kameran (Canon EOS 7D2) mot min Samsung-platta via Canons nya SD-kort W-E1 med WiFi-funktion. Med hjälp av Canons CameraConnect-app får jag över bilderna i jpg-format till plattan. Tyvärr reduceras bildernas upplösning från kamerans 5472x3648 pixlar till 1920x1280 vid överföringen. I Samsung-plattan har jag Lightroom Mobile så jag kan processa och beskära bilderna hyfsat. Via mobiltelefonens internetanslutning lyckas jag rapportera observationen tillsammans med två bilder i artportalen.se. Det mesta tyder på att det är en större turturduva men det är så otroligt osannolikt att jag sätter ett frågetecken. Den är mycket sällsynt i Sverige och har aldrig tidigare observerats i Torne lappmark enligt artportalen.
Det dröjer inte länge innan jag får följande kommentar till bilderna:
"Du kan ta bort frågetecknet, detta är en större turturduva. Grattis till ett superhäftigt fynd!"
Den kommer från Anders Eriksson som är rapportansvarig i Sveriges Ornitologiska Förenings raritetskommitté!
Nu (14 augusti) när jag är hemma i Falun igen och har tillgång till min dator kan jag få fram bilder i högre upplösning och med betydligt bättre kvalitet:
De 26 tidigare fynden av större turturduva i Sverige enligt Sveriges Ornitologiska Förening
Enligt wikipedias artikel om större turturduva
är det en asiatisk art som häckar från sydvästra Sibirien till Iran, Afghanistan, Kashmir och Nepal (underarten meena) eller från centrala Sibirien till Kina, Korea, Japan och Kurilerna (underarten orientalis).
De markant vita stjärtspetsarna indikerar att den här individen är en meena.
Stugan ligger i stugbyn ca en kilometer söder om samhället Idivuoma intill E45-an. Stugbyn byggdes upp av Ullas föräldrar och syskon på 1980-talet men ägs numera av ett franskt företag Aventure Arctique som erbjuder diverse äventyr i arktisk miljö för främst franska turister bl a norrskensskådning och snöskovandringar från anläggningen i Idivuoma, som kallas Lodge Aurora. De har också en anläggning på ön Senja i norra Norge varifrån man kan få se norrsken och även paddla kajak i Atlanten. De fyra nordligaste stugorna i byn behölls av Ulla och hennes syskon. Vi brukar tillbringa ett par veckor där på vårar och sensommrar.
Den här gången har vi varit i stugan några dagar efter en veckas fjällvandring längs Kungsleden. Vi kommer åkande i bilen ner mot stugan då en fågel flyger upp från grusvägen. Den är stor som en duva men är ganska mörk och brun med skarpt vita spetsar på stjärtfjädrarna som den brer ut som en solfjäder. Ullas första intryck är att det är en falk. Som tur är landar den genast på gårdsplanen mellan de fyra stugorna. Jag rullar sakta fram med bilen tills jag får vänster sida av bilen mot fågeln medan jag öppnar sidorutan och lyckas hiva fram kameran från baksätet. Fågeln spankulerar lugnt fram och tillbaka på gårdsplanen medan den pickar något från marken. Vi inser rätt snart att det är någon slags duva det handlar om - jag kommer att tänka på turkduva som ses rätt ofta hemma i Dalarna.
Jag hinner ta ett 30-tal bilder under de knappt fyra minuter som duvan är kvar. Vi ser aldrig när den flyger iväg. Den försvinner bakom en tall och sen ser vi den inte mer.
Vi börjar genast leta i Fågelguiden utifrån minnesbilder och bilderna i kameran och kommer fram till att det måste vara någon av de två arter turturduvor som beskrivs där. Jag kopplar upp kameran (Canon EOS 7D2) mot min Samsung-platta via Canons nya SD-kort W-E1 med WiFi-funktion. Med hjälp av Canons CameraConnect-app får jag över bilderna i jpg-format till plattan. Tyvärr reduceras bildernas upplösning från kamerans 5472x3648 pixlar till 1920x1280 vid överföringen. I Samsung-plattan har jag Lightroom Mobile så jag kan processa och beskära bilderna hyfsat. Via mobiltelefonens internetanslutning lyckas jag rapportera observationen tillsammans med två bilder i artportalen.se. Det mesta tyder på att det är en större turturduva men det är så otroligt osannolikt att jag sätter ett frågetecken. Den är mycket sällsynt i Sverige och har aldrig tidigare observerats i Torne lappmark enligt artportalen.
Det dröjer inte länge innan jag får följande kommentar till bilderna:
"Du kan ta bort frågetecknet, detta är en större turturduva. Grattis till ett superhäftigt fynd!"
Den kommer från Anders Eriksson som är rapportansvarig i Sveriges Ornitologiska Förenings raritetskommitté!
Nu (14 augusti) när jag är hemma i Falun igen och har tillgång till min dator kan jag få fram bilder i högre upplösning och med betydligt bättre kvalitet:
De 26 tidigare fynden av större turturduva i Sverige enligt Sveriges Ornitologiska Förening
Enligt wikipedias artikel om större turturduva
är det en asiatisk art som häckar från sydvästra Sibirien till Iran, Afghanistan, Kashmir och Nepal (underarten meena) eller från centrala Sibirien till Kina, Korea, Japan och Kurilerna (underarten orientalis).
De markant vita stjärtspetsarna indikerar att den här individen är en meena.
2017-06-11
Fjällnejlika (Viscaria alpina)
Fjällnejlika (Viscaria alpina) är ganska vanlig i fjälltrakterna men förekommer också sällsynt i en del kustlandskap enligt Den virtuella floran.
Där noteras också:
"Fjällnejlika är en av de få växtarter som kan klara att växa på starkt kopparhaltiga underlag, till och med på slagghögar vid koppargruvor. Höga kopparhalter är giftiga för de flesta växter och rika förekomster av fjällnejlika anses därför indikera förekomst av kopparmalm."
Blomman har gett namn till Viscaria koppargruva utanför Kiruna.
Fjällnejlikan trivs tydligen också mycket bra på kopparslaggen i Österå vid norra änden av sjön Varpan utanför Falun. Här fanns tidigare flera kopparhyttor.
Bilderna från dagens cykeltur runt Varpan.
Där noteras också:
"Fjällnejlika är en av de få växtarter som kan klara att växa på starkt kopparhaltiga underlag, till och med på slagghögar vid koppargruvor. Höga kopparhalter är giftiga för de flesta växter och rika förekomster av fjällnejlika anses därför indikera förekomst av kopparmalm."
Blomman har gett namn till Viscaria koppargruva utanför Kiruna.
Fjällnejlikan trivs tydligen också mycket bra på kopparslaggen i Österå vid norra änden av sjön Varpan utanför Falun. Här fanns tidigare flera kopparhyttor.
Bilderna från dagens cykeltur runt Varpan.
2017-04-25
Sångsvan i Myllyjoki, Idivuoma
På en kulle med fin utsikt över Myllyjoki brukar vi stanna till och spana efter vårfåglar. Så här dags brukar man kunna se många andfåglar tillsammans med sångsvanar i de isfria delarna av Myllyjoki. Men idag hittar vi bara ett par sångsvanar och en gräsand(!):
Renmöte på Joulavaara, Idivuoma
På väg från Kaarejärvi mot Siilasjärvi i en nerförsbacke på Joulavaara möter jag en ren som tvärvänder och springer ifrån mej. Den stannar uppe på nästa kulle och kollar in mej:
Medan jag tittar i kameran har renen börjat gå mot mej. När Ulla kommer farande nedför backen kastar den om och springer iväg längs leden i full karriär:
När vi kommer ut ur skogen har renen redan hunnit ner till Siilaslompolo:
Renen lunkar vidare på Siilaslompolo - på väg mot Tsuonamajärvi?
Medan jag tittar i kameran har renen börjat gå mot mej. När Ulla kommer farande nedför backen kastar den om och springer iväg längs leden i full karriär:
När vi kommer ut ur skogen har renen redan hunnit ner till Siilaslompolo:
Renen lunkar vidare på Siilaslompolo - på väg mot Tsuonamajärvi?
2017-04-23
2017-03-26
Chonta, Apurimac-ravinen, kondoren
Vår sista lediga dag i Cusco - efter besöket till Machu Pichu dagen före - åker jag tillsammans med Mikael, Stig och Urban på en egen tur till Chonta där vi hoppas få se kondorer. Guiden kommer och hämtar oss på Hotel Kuyllur i 10-tiden.
Vi stannar till i San Martin/Killarumiyoc där guiden visar oss den berömda månstenen och andra intressanta historiska lämningar.
Månstenen fungerar som en månkalender om jag förstod guiden rätt:
Mitt ressällskap Mikael, Stig och Urban:
Klockan närmar sig nu 12 så det börjar bli dags för lunch. Vi stannar i en liten ort där det pågår en avocadofestival. Gatan är fullsmockad med bilar som står stilla mest hela tiden. Vår guide stannar på vägen och följer med oss till en liten restaurang. Där serveras den vanliga potatissoppan som förrätt och för min del en fantastiskt god stekt forell som huvudrätt. Maten ingår i priset för utflykten som är 160 Nuevo SOL/50 USD/500 SEK.
Ca 80 km väster om Cusco på väg 3S strax efter det lilla samhället Limatambo svänger vi vänster in på en smal grusväg som leder söderut rakt upp för ett brant berg via otaliga serpentinsvängar. Efter ca en timme ha vi höjt oss ca 1000 meter och kommer fram till den lilla bergsbyn Chonta på 3500 möh.
Vi skriver in oss i gästboken vid parkeringen där den 3 km långa stigen ut till utsiktspunkterna för kondorerna börjar:
Vår guide och buss på parkeringen:
Chonta ligger mycket vackert i ett pass/sadelpunkt på berget. Rakt söderut stupar berget brant ner mot Rio Apurimac. Vi vandrar västerut högre upp på berget och in i den smala ravinen med Apurimac i botten ca 1000 meter ner.
Urban stannar till på ett krön och fotar:
Rio Apurimac forsar fram ca 1000 meter rakt nedanför oss. Enligt Wikipedia-artikeln om Rio Apurimac är ravinen som djupast ca 3000 meter och är därmed troligen Amerikas och kanske världens djupaste ravin, dubbelt så djup som Grand Canyon. Så här i slutet av regnperioden är vattnet brunt:
Utsiktspunkten för kondorerna ligger på en udde i ravinen:
Efter ca en timmes promenad - tuff för min del som fortfarande har känningar av den höga höjden - kommer vi fram till utsiktspunkten. Det regnar lätt och vi tar fram våra ponchos som är alldeles för färggranna och grälla enligt vår guide som snabbt trollar fram 4 kamouflagefärgade ponchos ur sin packning.
Några bilder från utsiktspunkten tagna med mobilkameran:
Guiden och Mikael är nöjda och glada:
Guiden tar en actionbild på mej:
Svindlande höjder:
Längre västerut planar ravinen tillfälligt ut:
Kondorerna gillar inte regn. Då sitter de stilla i grottor/under klippor längs ravinväggen. De behöver uppvindar för att enkelt kunna segelflyga upp ur ravinen på sina breda vingar. Vi har tur. Det lätta regnet upphör och efter en kvart kommer en kondor seglande från djupt nere i ravinen. Den cirklar runt oss 3-4 varv på mycket nära håll innan den dra vidare upp i himlen. Det är en ungfågel. Guiden uppskatta åldern till ca 7 år. Den är ännu mer brun än svart och saknar den vita ringen runt halsen.
Närkontakt:
Fler bilder på kondoren och andra fåglar jag såg i Peru finns här
Vi vandrar tillbaka till Chonta. Fortfarande lika jobbigt med stigen som går upp och ner längs ravinkanten. Efter en timmes vandring och tre timmars bilfärd är vi tillbaka vid Hotel Kuyllur i Cusco i 20:30-tiden.
Denna utflykt var en av mina absoluta höjdpunkter på Peru-resan. Inte bara mötet med kondoren utan även det mäktiga ravinlandskapet vid Chonta och Apurimac-ravinen var hänförande. Jag skulle gärna ha varit kvar däruppe en längre tid för att bara njuta av utsikterna och landskapet.
Vi stannar till i San Martin/Killarumiyoc där guiden visar oss den berömda månstenen och andra intressanta historiska lämningar.
Månstenen fungerar som en månkalender om jag förstod guiden rätt:
Mitt ressällskap Mikael, Stig och Urban:
Klockan närmar sig nu 12 så det börjar bli dags för lunch. Vi stannar i en liten ort där det pågår en avocadofestival. Gatan är fullsmockad med bilar som står stilla mest hela tiden. Vår guide stannar på vägen och följer med oss till en liten restaurang. Där serveras den vanliga potatissoppan som förrätt och för min del en fantastiskt god stekt forell som huvudrätt. Maten ingår i priset för utflykten som är 160 Nuevo SOL/50 USD/500 SEK.
Ca 80 km väster om Cusco på väg 3S strax efter det lilla samhället Limatambo svänger vi vänster in på en smal grusväg som leder söderut rakt upp för ett brant berg via otaliga serpentinsvängar. Efter ca en timme ha vi höjt oss ca 1000 meter och kommer fram till den lilla bergsbyn Chonta på 3500 möh.
Vi skriver in oss i gästboken vid parkeringen där den 3 km långa stigen ut till utsiktspunkterna för kondorerna börjar:
Vår guide och buss på parkeringen:
Chonta ligger mycket vackert i ett pass/sadelpunkt på berget. Rakt söderut stupar berget brant ner mot Rio Apurimac. Vi vandrar västerut högre upp på berget och in i den smala ravinen med Apurimac i botten ca 1000 meter ner.
Urban stannar till på ett krön och fotar:
Rio Apurimac forsar fram ca 1000 meter rakt nedanför oss. Enligt Wikipedia-artikeln om Rio Apurimac är ravinen som djupast ca 3000 meter och är därmed troligen Amerikas och kanske världens djupaste ravin, dubbelt så djup som Grand Canyon. Så här i slutet av regnperioden är vattnet brunt:
Utsiktspunkten för kondorerna ligger på en udde i ravinen:
Efter ca en timmes promenad - tuff för min del som fortfarande har känningar av den höga höjden - kommer vi fram till utsiktspunkten. Det regnar lätt och vi tar fram våra ponchos som är alldeles för färggranna och grälla enligt vår guide som snabbt trollar fram 4 kamouflagefärgade ponchos ur sin packning.
Några bilder från utsiktspunkten tagna med mobilkameran:
Guiden och Mikael är nöjda och glada:
Guiden tar en actionbild på mej:
Svindlande höjder:
Längre västerut planar ravinen tillfälligt ut:
Kondorerna gillar inte regn. Då sitter de stilla i grottor/under klippor längs ravinväggen. De behöver uppvindar för att enkelt kunna segelflyga upp ur ravinen på sina breda vingar. Vi har tur. Det lätta regnet upphör och efter en kvart kommer en kondor seglande från djupt nere i ravinen. Den cirklar runt oss 3-4 varv på mycket nära håll innan den dra vidare upp i himlen. Det är en ungfågel. Guiden uppskatta åldern till ca 7 år. Den är ännu mer brun än svart och saknar den vita ringen runt halsen.
Närkontakt:
Fler bilder på kondoren och andra fåglar jag såg i Peru finns här
Vi vandrar tillbaka till Chonta. Fortfarande lika jobbigt med stigen som går upp och ner längs ravinkanten. Efter en timmes vandring och tre timmars bilfärd är vi tillbaka vid Hotel Kuyllur i Cusco i 20:30-tiden.
Denna utflykt var en av mina absoluta höjdpunkter på Peru-resan. Inte bara mötet med kondoren utan även det mäktiga ravinlandskapet vid Chonta och Apurimac-ravinen var hänförande. Jag skulle gärna ha varit kvar däruppe en längre tid för att bara njuta av utsikterna och landskapet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)