Vi vaknar till ännu en strålande dag på Hotel Paradiso, Amandola.
Från vår balkong ser vi en stor del av Sibillini-bergens östra sluttningar och dalgångar.
Från höger till vänster:
-Monte Amandola (1706 möh) framför ej synliga Pizzo Tre Vescove (2092 möh)
-Valle dell'Ambro med Balzo Rosso
-Monte Priora (2332 möh)
-Val di Tenna med Gola dell'Infernaccio
-Monte Sibilla (2173 möh) framför Cima Vallelunga (2221 möh)
-Valle dell'Aso
-Monte Torrone (2117 möh) framför ej synliga Monte Vettore (2476 möh - högsta toppen i Monti Sibillini) :
Pintura di Bolognola ligger utanför bilden till höger om och bakom Monte Amandola.
En rödhake hörs sjunga i trädet närmast vår balkong men vi lyckas inte får syn på den, däremot en flock kungsfåglar:
Ett gäng blåmesar håller till i en trädtopp en bit längre bort:
Det här är vår sista hela dag på den här resan i Monti Sibillini - ja i hela Italien för den delen.
Vi vill gärna komma upp på lite högre höjder nu när det verkar bli en solig dag med klar luft. Vi tar sikte på Bolognola som är en liten ort med knappt 200 invånare. Med sina 1070 möh är det den högst belägna orten i Monti Sibillini. Det är huvudsakligen en vintersportort men det finns också ett antal vandringsleder i omgivningarna. En av etapperna i Grande Anello dei Sibillini - Sibillinis stora ring dvs vandringsleden runt Monti Sibillini - passerar här och följer grusvägen mellan Garulla och Bolognola.
Vi kör den fina belagda vägen upp genom Garulla Inferiore och vidare förbi vägskälet mot Rifugio "Città di Amandola". Här slutar beläggningen och grusvägen vi fortsätter på är väsentligt sämre än grusvägen mot rifugion. Efter bara några hundra meter på den spåriga och gropiga vägen möter vi en skylt - fordonstrafik förbjuden. Halva vägen är blockerad med en träbock och på den sitter en A4 med svårläst text utfärdad av Il Sindaco (borgmästaren) i Commune di Sarnano:
Sammanfattningsvis:
Eftersom vägen är i dåligt skick och kan rasa och det är risk för att stenar kan falla ner på den utgör den en fara för den allmänna säkerheten. Vägen är därför avstängd för fordonstrafik och fotgängare(!) (divieto al transito veicolare e pedonale).
Problemen konstaterades tydligen redan 2010 men verkar inte ha blivit åtgärdade ännu.
Vi vänder och åker de två kilometrarna till Rifugio "Città di Amandola" och sätter oss där och funderar på vad vi ska göra.
Ett alternativ är att åka tillbaka till Amandola och ta den större vägen över Sarnano till Bolognola - men då blir vi sittande i bilen ytterligare kanske en timme.
Alernativt vandrar vi ner i Valle dell'Ambro. Men där har vi redan varit och det känns inte så lockande att gå ner i en dal igen.
Att gå upp på Monte Amandolas branta sluttning lockar inte heller - det blåser en frisk vind med starka byar som tar tag i oss. Det känns lite riskabelt att gå upp på den kala sluttningen.
Vi kollar vår guidebok och ser då att Grande Anello Sibillini följer vägen mellan Garulla och Bolgonola. Det är kanske bara 4-5 kilometer från där vägen är avstängd till Bolognola eller egentligen Pintura di Bolognola som är en "förort" till Bolognola på 1312 möh.
Vi vänder tillbaka och parkera bilen vid vägskälet och vandrar vägen mot Bolognola. I det här läget har vi inte läst skylten så noga och vet inte att den är avstängd även för fotgängare.
Vägen går på en klipphylla med branta väggar på vänstra sidan - säkrade mot nedfallande stenar med stålnät - och branta stup på höger sida. Men vägens bredd och den omgivande bokskogen gör att det inte känns speciellt obehagligt att gå där. På några ställen har en del av vägen rasat ner men den är fortfarande fullt farbar med bil. Vi möter också ett par bilar och flera cyklister under vandringen.
Vägen går i en rätt konstant lutning uppåt. Det känns inte speciellt jobbigt. Problemet är att vi befinner oss på Monte Amandolas norra sida och vi har skugga mest hela tiden - men också lä för vinden. På ett par ställen kommer vi ut på soliga klipputsprång - men där blir vi också utsatta för starka och kalla vindbyar.
Från dessa klipputsprång får vi också fina vyer över Pintura di Bolognola på andra sidan Valle Tre Santi. Vi förstår att vi måste "runda" den här dalen för att ta oss dit:
Vägen fortsätter stadigt uppåt längre in i Valle Tre Santi och når sin högsta punkt längst in i dalen. Jag tar fram GPS-en och ser att det fortfarande är 4 kilometer kvar till Bolognola. Vi har i det här läget inte klart för oss skillnaden mellan Pintura di Bolognola och Bolognola. Bolgonola som jag har lagt in som resmål på GPS-en ligger i verkligheten några kilometer från Pintura di Bolognola och 300 höjdmeter längre ner på andra sidan passet där Pintura di Bolognola ligger:
Vi tvekar om vi orkar fortsätta nu när vi har en lång nerförsbacke framför oss och som säkert kommer att följas av en lång uppförsbacke igen, men vi ser ut att vara så nära - det kan inte vara 4 kilometer dit(!) - så vi tar nya tag och fortsätter.
Längst ner i backen ligger dalstationen till en skidlift. Här är det både sol och lä och vi funderar på stanna för att äta matsäckslunchen. Men det känns lite instängt här - inga vyer - så vi tar även sista uppförsbacken och kommer till slut upp till samhället Pintura di Bolognola.
Det är soligt och fint men blåser ruggigt kallt. Vi lyckas hitta lä intill ett garage för pistmaskiner (byggnaden längst till vänster i ovanstående bild).
Härifrån har vi fin utsikt över Valle Tre Santi åt nordost. Vägen vi kom - med ett soligt klipputsprång - syns på andra sidan dalen:
Vi äter vår lunch och myser i solen men blir lite frusna efter ett tag. Det är inte många meter bort till "centrala" Pintura di Bolognola med en stor parkeringsplats - typisk för vintersportorter. Det står bara ett par bilar där idag.
Vid parkeringen ligger Ristorante Bar Albergo La Capanna som har öppet året runt:
Vi går in och värmer oss med capuccino och te och några delikata bakverk. Det är billigt häruppe: bara 3.5 Euro (ca 30 kronor) totalt.
Efteråt ser vi oss omkring i "samhället". På en informationstavla hittar jag den här kartan över Monti Sibillini med olika vegetationstyper markerade med olika färger. Det är den bästa översiktskartan jag sett hitills:
Det är ganska platt här uppe i passet. Vi är mer än 1300 meter över havet och ovanför trädgränsen. Det finns just ingen annan växtlighet än kort gräs. Här är det lätt att vandra upp på omgivande kullar och berg. Men idag är det alldeles för blåsigt - och kallt. Termomentern vid La Capanna visar +9 grader Celcius men det känns mycket kallare i vinden.
Den här vägen upp på Monte Amandolas nordvästra sida vill jag gå någon gång!. Enligt kartan går den ända upp till toppen på 1706 möh:
Korna betar på Monte Amandolas nordvästra sluttning:
Vi vandrar tillbaka samma väg som vi kom. Nu känner vi igen skidbacken och pistmaskinsgaraget vi rastade vid. Undrar hur det känns att åka skidor utför den här backen - som avslutas med ett stup ...:
Nu när vi går åt andra hållet får vi en del vyer som vi missade på vägen upp.
Sarnano närmast och Monte Conero vid Adriatiska havet:
Solen är på väg ned och skuggan från Monti Sibillini sträcker sig långt mot Monte Conero vid Adriatiska havet när vi kommer tillbaka till bilen klockan 16:25:
En bofink väcker vår uppmärksamhet med sitt "fink, fink, fink" från en trädtopp en bit ner i sluttningen:
När vi kommer tillbaka till Hotel Paradiso tipsar ägaren oss om kvällens föreställning på teatern La Fenice. Den heter "Viva le donne!" (Leve kvinnorna!) och är en cabaret med mycket musik och dans enligt programmet. Föreställningen ingår i evenemanget "Fest Al Femminile" (Kvinnofesten) som pågår mellan 30 oktober och 4 november.
