Lavskrika, Lindalen, Sälenfjällen

Efter skidturen Högfjällshotellet - Storfjällsgraven - Hemfjällsstugan - Högfjällshotellet bestämmer vi oss för att åka till Lindalens Fäbod för att titta på lavskrikorna som är vanligt förekommande där.

Vi är lite osäkra på var skidspåret till Lindalen börjar. Klockan hinner bli närmare 15:30 innan vi hittar startpunkten i Tandådalen.

Lindalen ligger i dalgången mellan Hundfjället och Västra och Östra Kalven ca 4 km från spårcentralen i Tandådalen. Tanken är att vi ska åka med löparskidor och lätt packning och vara tillbaka vid bilen senast klockan 18.

Vi har löparskidorna med oss i bilen men mina pjäxor blev tydligen kvar hemma i Falun så jag får fortsätta med fjällskidorna.

Skidspåret i dalgången är på upphällningen. Bara fläckar förekommer på en del ställen och isen på bäcken och den lilla sjön är opålitlig.

Som tur är har vi inga inga stora nivåskillnader att överbrygga. Vi kämpar på så fort vi kan och når fram till Lindalens Fäbod i 16-tiden där vi möts av följande anslag på dörren till stugan:


Vi sätter oss ned vid fågelmatningen framför stugan och äter en apelsin medan vi spanar efter lavskrikorna. Apelsinen är allt vi har med oss i matväg.

Det är folktomt vid stugan - och även längs spåret - men gott om småfåglar i träden runt omkring oss: titor, talgoxar och blåmesar men allra mest bofinkar som i sin färgsättning påminner om lavskrikor. Bofinkarna flyger omkring och landar i träden runt stugan. Vi tror ofta att där är en lavskrika men blir alltid besvikna: en bofink igen ....

Vi inser att vi borde haft med oss falukorv som lockbete för lavskrikorna. Efter ett tag resignerar vi och börjar titta närmare på bofinkarna. De är ju fantastiskt vackra egentligen:














Klockan 16:30 gör vi oss klara för att skida tillbaka till bilen. I ögonvrån ser jag något rödbrunt landa i en gran. Ännu en bofink tänker jag uppgivet men spanar ändå in den i kikaren. Äntligen - det är en lavskrika!


Den sitter i granen med ryggen/nacken mot oss och stirrar rakt in i mot granens stam. Jag tjoar och tjimmar en hel del innan den vänder sig om och bevärdigar oss med en blick:


Den ser mycket sömnig ut och sitter och nickar till och blinkar med ögonen och bryr sig inte det minsta om att jag närmar mej och ställer mig alldeles intill och fotar:










Utflykten till Lindalen är räddad. Vi kämpar oss de fyra kilometrarna tillbaka till bilen på bakhala - och i mitt fall tunga - skidor.
I 17:30-tiden är skidorna instuvade i bilen och färden hem till Våmhus kan börja. Vi hinner in på Handlarn (gamla OK-macken) i Våmhus och handla strax innan de stänger klockan 19.

Högfjällshotellet - Storfjället - Storfjällsgraven - Hemfjällstugan (Sälenfjällen)

Vi åker från stugan i Djupvik i 8-tiden på morgonen och parkerar bilen vid Högfjällshotellet i Sälenfjällen strax före 09:30. Solen strålar från den klarblå himlen men det är fortfarande rätt kyligt i luften - kanske 3 grader varmt - och nästan vindstilla.


Vi köper en enkel biljett för liften upp på Storfjället (50 kr/person) och är uppe på kalfjället i 10-tiden. Dags att smörja in ansiktet med solskyddsmedel:


Vi åker leden mot Storfjällsgraven. Ulla har bakhalt och lägger på ny valla:


Med nyvallade skidor drar Ulla iväg i hög fart:




Framme vid Storfjällsgraven går leden brant utför. Vi åker slalom i vida svängar ner i dalens botten. Nu kommer fjällskidorna väl till pass:




Stugan i Storfjällsgraven har precis stängt för säsongen. Vi fortsätter längs leden mot Hemfjällsstugan. Leden går först neråt i Storfjällsgraven någon kilometer innan den svänger upp på Hemfjället. Nu börjar det bli svettigt i det skarpa solskenet:




Vi sätter oss i en solgrop vid Hemfjällsstugan, äter upp matsäcken och njuter i solen. Därefter tar vi kaffe/te och våffla med hjortronsylt på Hemfjällsstugans solterass:


Från Hemfjällsstugan går leden tillbaka mot Högfjällshotellet svagt uppåt till en början:


Vi viker av från leden och åker på den härliga skarsnön upp på en liten topp:


Sen bär det av i full fart ner mot Högfjällshotellet:


Sista biten till parkeringen vid Högfjällshotellet går det svagt uppåt igen. När vi är framme vid bilen är klockan inte mer än 15 så vi bestämmer oss för att åka till Lindalen och titta på lavskrikor nu när vi ändå är här uppe i fjällen. Mer därom senare.

Tofsvipa, Lindänget, Orsa

Tofsvipan är mycket vanlig vid Lindänget i Orsa. Medan jag smyger på lappsparvarna kommer jag ovanligt nära ett par tofsvipor som också håller till på åkern. Min låga position i diket ger ett perfekt jordnära perspektiv och en skön oskärpa på bakgrunden:

Lappsparv, Lindänget, Orsa

En flock på ca 15 lappsparvar har rastat vid Lindänget i Orsa några dagar. Vi åker dit för att leta efter en citronärla som observerats tidigare på dagen. Citronärlan har försvunnit men lappsparvarna är kvar. De sitter för de mesta i en sälg ute på åkern ganska långt från observationsplattformen. Ett tränat öra kan uppfatta deras sång som hörs svagt på det långa avståndet. Ibland flyger de ner på åkern där de hittar mat. Vid ett tillfälle landar de ganska nära vägen. Jag smyger mej närmare i det djupa diket för att komma inom bättre fotoavstånd. Det är fortfarande lite för långt avstånd men det är första gången jag ser lappsparvar så det får duga:

En lappsparv hane med en hona längre bort:


Här är honan närmare men fortfarande suddigare:


En lappsparv hane:


Tre lappsparvar på samma bild:

Mosippa, Våmhus

Utsikt från Näsbergs fäbodar

Från utsiktpunkten ovanför Näsbergs fäbodar ser vi ut över hela Siljansbydgen:

Storskrakar i Holmtjärn, Våmhus

Några kilometer norrut från svarthakedoppingarnas Ljustjärn längs vägen mot Näsbergs fäbodar ligger den långsträckta Holmtjärn. Den grunda södra delen är fortfarande istäckt. På iskanten i norr hittar vi två sovande storskrakhanar.


De tar en liten simtur medan vi tittar på:




En flock på 5-6 sädesärlor håller till vid iskanten:

Svarthakedoppingar i Ljustjärn, Våmhus

Tre par svarthakedoppingar strider om revir och utför parningsritualer i lilla Ljustjärn i Våmhus. Det ska bli intressant att se om alla paren får plats. Tidigare år har det bara varit ett par här och de har varit mycket aggressiva mot knipor och andra inkräktare.

Ett par håller till i norra delen av tjärnen medan de två övriga strider om den södra ännu delvis isbelagda delen:




Bomaterial plockas upp från botten och läggs upp på iskanten:




Läget är oförändrat dagen därpå:




Bomaterial i stora lass: