Lavskrika, Lindalen, Sälenfjällen

Efter skidturen Högfjällshotellet - Storfjällsgraven - Hemfjällsstugan - Högfjällshotellet bestämmer vi oss för att åka till Lindalens Fäbod för att titta på lavskrikorna som är vanligt förekommande där.

Vi är lite osäkra på var skidspåret till Lindalen börjar. Klockan hinner bli närmare 15:30 innan vi hittar startpunkten i Tandådalen.

Lindalen ligger i dalgången mellan Hundfjället och Västra och Östra Kalven ca 4 km från spårcentralen i Tandådalen. Tanken är att vi ska åka med löparskidor och lätt packning och vara tillbaka vid bilen senast klockan 18.

Vi har löparskidorna med oss i bilen men mina pjäxor blev tydligen kvar hemma i Falun så jag får fortsätta med fjällskidorna.

Skidspåret i dalgången är på upphällningen. Bara fläckar förekommer på en del ställen och isen på bäcken och den lilla sjön är opålitlig.

Som tur är har vi inga inga stora nivåskillnader att överbrygga. Vi kämpar på så fort vi kan och når fram till Lindalens Fäbod i 16-tiden där vi möts av följande anslag på dörren till stugan:


Vi sätter oss ned vid fågelmatningen framför stugan och äter en apelsin medan vi spanar efter lavskrikorna. Apelsinen är allt vi har med oss i matväg.

Det är folktomt vid stugan - och även längs spåret - men gott om småfåglar i träden runt omkring oss: titor, talgoxar och blåmesar men allra mest bofinkar som i sin färgsättning påminner om lavskrikor. Bofinkarna flyger omkring och landar i träden runt stugan. Vi tror ofta att där är en lavskrika men blir alltid besvikna: en bofink igen ....

Vi inser att vi borde haft med oss falukorv som lockbete för lavskrikorna. Efter ett tag resignerar vi och börjar titta närmare på bofinkarna. De är ju fantastiskt vackra egentligen:














Klockan 16:30 gör vi oss klara för att skida tillbaka till bilen. I ögonvrån ser jag något rödbrunt landa i en gran. Ännu en bofink tänker jag uppgivet men spanar ändå in den i kikaren. Äntligen - det är en lavskrika!


Den sitter i granen med ryggen/nacken mot oss och stirrar rakt in i mot granens stam. Jag tjoar och tjimmar en hel del innan den vänder sig om och bevärdigar oss med en blick:


Den ser mycket sömnig ut och sitter och nickar till och blinkar med ögonen och bryr sig inte det minsta om att jag närmar mej och ställer mig alldeles intill och fotar:










Utflykten till Lindalen är räddad. Vi kämpar oss de fyra kilometrarna tillbaka till bilen på bakhala - och i mitt fall tunga - skidor.
I 17:30-tiden är skidorna instuvade i bilen och färden hem till Våmhus kan börja. Vi hinner in på Handlarn (gamla OK-macken) i Våmhus och handla strax innan de stänger klockan 19.