Chonta, Apurimac-ravinen, kondoren

Vår sista lediga dag i Cusco - efter besöket till Machu Pichu dagen före - åker jag tillsammans med Mikael, Stig och Urban på en egen tur till Chonta där vi hoppas få se kondorer. Guiden kommer och hämtar oss på Hotel Kuyllur i 10-tiden.

Vi stannar till i San Martin/Killarumiyoc där guiden visar oss den berömda månstenen och andra intressanta historiska lämningar.

Månstenen fungerar som en månkalender om jag förstod guiden rätt:


Mitt ressällskap Mikael, Stig och Urban:


Klockan närmar sig nu 12 så det börjar bli dags för lunch. Vi stannar i en liten ort där det pågår en avocadofestival. Gatan är fullsmockad med bilar som står stilla mest hela tiden. Vår guide stannar på vägen och följer med oss till en liten restaurang. Där serveras den vanliga potatissoppan som förrätt och för min del en fantastiskt god stekt forell som huvudrätt. Maten ingår i priset för utflykten som är 160 Nuevo SOL/50 USD/500 SEK.

Ca 80 km väster om Cusco på väg 3S strax efter det lilla samhället Limatambo svänger vi vänster in på en smal grusväg som leder söderut rakt upp för ett brant berg via otaliga serpentinsvängar. Efter ca en timme ha vi höjt oss ca 1000 meter och kommer fram till den lilla bergsbyn Chonta på 3500 möh.

Vi skriver in oss i gästboken vid parkeringen där den 3 km långa stigen ut till utsiktspunkterna för kondorerna börjar:


Vår guide och buss på parkeringen:


Chonta ligger mycket vackert i ett pass/sadelpunkt på berget. Rakt söderut stupar berget brant ner mot Rio Apurimac. Vi vandrar västerut högre upp på berget och in i den smala ravinen med Apurimac i botten ca 1000 meter ner.






Urban stannar till på ett krön och fotar:


Rio Apurimac forsar fram ca 1000 meter rakt nedanför oss. Enligt Wikipedia-artikeln om Rio Apurimac är ravinen som djupast ca 3000 meter och är därmed troligen Amerikas och kanske världens djupaste ravin, dubbelt så djup som Grand Canyon. Så här i slutet av regnperioden är vattnet brunt:


Utsiktspunkten för kondorerna ligger på en udde i ravinen:


Efter ca en timmes promenad - tuff för min del som fortfarande har känningar av den höga höjden - kommer vi fram till utsiktspunkten. Det regnar lätt och vi tar fram våra ponchos som är alldeles för färggranna och grälla enligt vår guide som snabbt trollar fram 4 kamouflagefärgade ponchos ur sin packning.
Några bilder från utsiktspunkten tagna med mobilkameran:










Guiden och Mikael är nöjda och glada:


Guiden tar en actionbild på mej:


Svindlande höjder:






Längre västerut planar ravinen tillfälligt ut:


Kondorerna gillar inte regn. Då sitter de stilla i grottor/under klippor längs ravinväggen. De behöver uppvindar för att enkelt kunna segelflyga upp ur ravinen på sina breda vingar. Vi har tur. Det lätta regnet upphör och efter en kvart kommer en kondor seglande från djupt nere i ravinen. Den cirklar runt oss 3-4 varv på mycket nära håll innan den dra vidare upp i himlen. Det är en ungfågel. Guiden uppskatta åldern till ca 7 år. Den är ännu mer brun än svart och saknar den vita ringen runt halsen.











Närkontakt:


Fler bilder på kondoren och andra fåglar jag såg i Peru finns här

Vi vandrar tillbaka till Chonta. Fortfarande lika jobbigt med stigen som går upp och ner längs ravinkanten. Efter en timmes vandring och tre timmars bilfärd är vi tillbaka vid Hotel Kuyllur i Cusco i 20:30-tiden.

Denna utflykt var en av mina absoluta höjdpunkter på Peru-resan. Inte bara mötet med kondoren utan även det mäktiga ravinlandskapet vid Chonta och Apurimac-ravinen var hänförande. Jag skulle gärna ha varit kvar däruppe en längre tid för att bara njuta av utsikterna och landskapet.

Machu Picchu

Ulla beundrar den hänförande utsikten över Machu Picchu när dimmorna lättar. Urubambafloden - 500 höjdmeter längre ner - skymtar i bildens vänsterkant:


Fler bilder på Machu Picchu, Aguas Calientes och resan dit finns här

Buss och vandring till Aguas Calientes

Idag ska vi ta oss till den lilla orten Aguas Calientes som är utgångspunkt för att komma upp till Machu Picchu.

Vi startar med egen buss från Hotel Kouyllur i Cusco i 8-tiden på morgonen. Efter ca 50 km (1 timme) stannar vi och njuter av utsikten över Urubambadalen, som var Inkafolkets heliga dal – El Valle Sagrado de los Incas. Här rinner floden Urubamba västerut och passerar så småningom Aguas Calientes på sin färd ner till Amazonas. Vi kommer ner i dalen i orten Urubamba:



Vår utmärkta reseledare Eliana berättar livfullt och insiktsfullt om Inkafolket och Den heliga dalen:


Chauffören och Eliana utanför vår buss:


Från Urubamba fortsätter resan vidare västerut i dalen ca 20 km till den gamla Inkastaden Ollantaytambo. Från Ollantaytambo går en järnväg längs Urubambafloden till Aguas Calientes. (Denna järnväg har ingen förbindelse med järnvägen som vi senare under dagen kommer att vandra längs från Santa Teresa till Aguas Calientes. När vi återvänder från Machu Picchu och Aguas Calientes är det emellertid med detta tåg vi åker från Aguas Calientes till Ollantaytambo varifrån vi fortsätter med bussen tillbaka till hotellet i Cusco.)

Från Ollantaytambo kan man även starta en 4 dygn lång vandring till Machu Picchu längs Inca Trail.

Sista avsnittet av TV-serien "Det stora fågeläventyret" börjar med "stadsfågelskådning" i Ollantaytambo.

Bilvägen (28B) lämnar Urubambafloden 6 km nordväst om Ollantaytambo och viker av norrut upp i en smal dalgång med hänförande vackra vyer:











Vi passerar passet Abra Malaga på 4316 möh. Härifrån rullar man på cykel ner mot Santa Maria:


I sista avsnittet av TV-serien "Det stora fågeläventyret" skådar man fågel här uppe. Google-sökning på "Abra Malaga" ger en uppsjö av arrangörer för fågelskådningsturer och downhillcykelturer.

Efter ca 120 km från Ollantaytambo längs väg 28B kommer vi fram till den lilla orten Santa Maria. Här svänger vi vänster mot Santa Teresa in på en mycket smal och dålig grusväg för vidare färd ytterligare 33 km söderut mot startpunkten för vår vandring längs järnvägen till Aguas Calientes. Vi är nu åter vid Urubambafloden och följer nu dess dalgång uppströms.

Den här vägen är känns bitvis obehagligt osäker. På flera ställen ligger rester av jordskred kvar på vägen så chauffören får kryssa mellan stora stenblock. På andra ställen har delar av vägbanan rasat ner i avgrunden så det finns inte mycket kvar av vägbanan. En gång får vi ett möte där vi som tur var ligger närmast bergväggen. Den mötande får lov att backa med höger bakhjul längst ut på vägkanten - puh!

Som tur är regnar det inte och har inte heller regnat nämnvärt de senaste dygnen. Om risk för jordskred och vägras föreligger stängs tydligen den här vägen av. I så fall skulle vi ha fått ta järnvägen från Ollantaytambo - ett mycket dyrare alternativ, som då researrangören fått stå för?

Vägen är bitvis uthuggen i berget:




Vi passerar flera broar av den här typen:




Vi gör ett kort stopp och äter en sen lunch i Santa Teresa i 15-tiden.
Vid bilvägens ände några någon kilometer söder om Santa Teresa möter vi vår guide för vandringen till Aguas Calientes och besöket på Machu Picchu:


"Järnvägsstationen". Här kan vi välja om vi vill åka tåg de 10-12 kilometrarna till Aguas Calientes (för 32? USD) eller vandra längs järnvägssspåret.


När vi gått ungefär halvvägs blir vi omkörda av tåget:


Här ser vi Machu Picchu första gången. Vakthuset ligger ca 500 höjdmeter över oss där vi vandrar längs Urubambafloden. Aguas Calientes ligger på ca 2000 möh medan Machu Picchu ligger på 2500 möh.




Det är kolmörkt när vi kommer fram till Aguas Calientes efter knappt tre timmars vandring. Sista biten går vi i pannlampornas sken. Vi tar in på Hotel Machu Picchu(!), tar en varm dusch (här finns det nog gott om varmvatten med tanke på ortens namn), äter en gemensam middag på en liten restaurang och stupar sen i säng. Vi sover gott till bruset från Urubambaflodens mäktiga forsar. Väckning kl 05:00 väntar.