På väg till stugan i Våmhus passar jag på att stanna till för att försöka få syn på den. Jag vandrar fram och tillbaka på vägen längs den plöjda åkern mittemot fågelplattformen utan att hitta den. Det känns som att leta efter en nål i en höstack. Det är liten blek lärkfågel som troligen är svår att få syn på.
En stor flock bergfinkar rastar vid plattformen. Ca 200 ex enligt rapporter på Svalan. De äter frön som ligger utlagda mellan parkeringsplatsen och vägen. När bilar passerar ute på vägen flyger de upp och sätter sig i träden och buskarna intill:
Jag ger upp korttålärkan och följer bergfinkarna istället. Efter ett tag verkar de bli vana vid min närvaro och låter mig komma riktigt nära.
Efter lunch i Orsa och en kort sväng till stugan i Våmhus är jag tillbaka vid Lindänget strax före kl 14:30.
En gråhäger poserar nere på stranden:
Jag försöker hitta korttålärkan igen. Solen har nu flyttat sig en bit längre västerut och bländar inte så mycket när jag går vägen söderut och spanar in på den plöjda åkern. Jag behöver inte gå många meter förrän jag ser något grått röra sig på åkern ett tiotal meter bort. Det är korttålärkan. Den är ljust gråbrun och smälter väl samman med åkerjorden. Mycket svår att få syn på när den står stilla:
Den spankulerar längs åkern, upp- och nerför jordhögarna, ända fram till åkerns slut. Jag följer efter längs vägen ett tiotal meter bredvid. Ibland försvinner den bakom en jordhög men kommer strax fram igen. Den verkar inte bry sig om mig speciellt mycket.
Jag tappar bort den när jag börjar titta på bilderna i kameran.
Jag vandrar vägen mellan plattformen och åkerns slut fram och tillbaka några gånger utan att återfinna den.
Bergfinkarna däremot är kvar:
1 kommentar:
Wow, spettacolari le Peppole!! E bel colpo per la Calandrella.
Ciao Roberto
Skicka en kommentar