Den hoppande haren (påskharen?) på Hästbergs begravningsplats får mej att tänka på Alf Hambes vackra visa
Visa i Molom
Nu hoppar haren kråka på ängens vita gräs,
nu glider gladan slint i snögan snår.
I långa lopp och längslar min kropp i Molom går,
ty slokar sol på nattosamma näs.
Stjärnor i skelom,
dudom, delom.
Vind går i felom,
spelom!
Nu duggar dag från dejlom i mörkomånan sjö,
och stjärnor stinga hål i himmelen.
Min glyckans glada glejom, när kommer du igen?
Ty kommer du skall vi somliga dö.
Stjärnor...
Så lutar somt sig stilla på vitan väntomvall,
när smältan sol förrinner med min dag.
Den röda sorg sig hällnar vid klirrand bällrom slag,
från Molom flyr min själ i svollna svall.
Stjärnor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar