Blomman förgätmigej heter märkligt nog "non ti scordar di me" på italienska. Det är en ordagrann översättning mellan språken.
Här sjunger Andrea Bocelli och Angela Gheorgiu "Non ti scordar di me":
En sång med lite fågelanknytning (le rondini = ladusvalorna):
Non ti scordar di me
Partirono le rondini dal mio paese
freddo e senza sole,
cercando primavere di viole,
nidi d'amore e di felicita.
La mia piccola rondine parti
senza lasciarmi un bacio,
senza un addio parti.
Non ti scordar di me:
la vita mia legata a te.
Ti amo sempre piu,
nel sogno mio rimani tu.
Non ti scordar di me:
la vita mia legata a te.
C'e sempre un nido nel mio cor per te.
Non ti scordar di me!
Non ti scordar di me!
...
Don't forget me
The swallows have left my land
cold and sunless,
searching for spring and violets,
nests of love and happiness.
My little swallow has left
without leaving me a kiss,
without a goodbye, she left.
Don’t forget me!
My life is bound to you!
I love you more and more,
you remain in my dreams.
Don’t forget me!
My life is bound to you!
There will always be a nest in my heart for you.
Don’t forget me!
Idag får jag tillfälle att besöka en liten tjärn jag aldrig varit till tidigare. Den heter Lomtjärn och ligger gömd i tät skog bara ett par hundra meter från närmaste väg. Jag letar mig fram med hjälp av GPS-en och kartappen MapApp Topo på Android-telefonen. Tjärnen är nästan helt cirkelrund med en diameter på ca 100 meter. Stranden är ca 10 meter myrmark. Jag närmar mej försiktigt och upptäcker genast ett par vaksamma smålommar en bit ute på tjärnen:
De flytter sig sakta bort mot andra sidan tjärnen medan de har mej under uppsikt:
Även två svarthakedoppingar håller till i tjärnen. Den ena av dem är orädd och kommer ända fram till strandkanten för att kolla in mej närmare:
Smäckens naturreservat är lättåtkomligt. Efter bara ett hundratal meters promenad från parkeringen på Fornby folkhögskola i Borlänge är vi framme vid reservatet som bildas av Lusbäcken nära dess utlopp i Tunaån.
Det är rätt tomt på synliga fåglar här denna dag. Vi hittar en sädesärlöa och en drillsnäppa i Smäckendammen:
I träddungarna intill kvittrar och sjunger fåglar för fullt. Vi hör bland annat svarthätta, rödhake, bofink, lövsångare och svartvit flugsnappare. En näktergal gör några trevande försök att sjunga i kylan. Jag lyckas fånga endast en svartvit flugsnapparhona på bild:
Vi vandrar stigen och vägen runt hela reservatet innan vi tar bilen och åker över Tunaån till Wallingården på kanten av Frostbrunnsdalen. Vi tar stigen ner i Frostbrunnsdalen. Ulla hittar genast en växt som är tämligen ovanlig här uppe: desmeknopp:
Nere i Frostbrunnsdalen blommar den vanligare gullpudran:
Strutbräcken är på väg att veckla ut sina långa blad som från början ligger helt inrullade:
Hultbräken - med de karakterisitskt vinklade nedre bladen - förekommer rikligt i dalen:
Vid dammen nedanför Stora Tuna kyrka har en talgoxe precis tagit ett dopp:
En orädd bofinkhona letar matrester vid ett bord:
När vi går stigen upp mot Stora Tuna kyrka hör vi grönsångarens karakteristiska sång - den låter som ett mynt som snurrar på en marmorskiva. Grönsångaren rör sig snabbt i grenverket ovanför stigen. Den sitter inte stilla många sekunder i taget och är nästan omöjlig att få fast på bild:
Vid Wallingården växer en Ornäsbjörk som känns igen på de flikiga bladen, Den saknar blommor och ger därför heller inte ifrån sig några besvärande pollen:
