Idag (söndag) gör Ulla och jag ett mer ingående försök. Kartan på Svalan (artportalen.se/birds) visar exakt var den ligger mellan Stora stöten och Leksandsvägen (väg 293) så det ska inte vara något större problem.
Vi parkerar bilen på Falu Gruvas besöksparkering och vandrar västerut norr om Stora Stöten några hundra meter. Vi kommer fram till en ganska hög kulle med branta lövslybeväxta slänter. Det här skulle kunna vara själva dammbyggnaden - tänker vi. Då måste själva dammen ligga bakom.
Vi följer kullen norrut fram till Leksandsvägen (väg 293) och letar efter en lämplig väg/stig upp på kullen. Mellan kullen och vägen går en bäck/dike som på bredaste stället ser ut som en liten damm. Det här skulle möjligen kunna vara Ingarvsdammen - men den verkar vara väl liten.
En bit bort längs väg 293 ser vi en bro/trumma. Vi följer diket till bron och där skymtar en stig upp på kullen. Väl uppe på kullen, där vi förväntar oss hitta en stor vattenyta, möter oss istället en vidsträckt våtmark.
Vi förstår inte riktigt hur man kan kalla detta en damm. Vi går västerut uppe på "dammen" men hittar endast mindre vattensamlingar - men blött är det i stort sett överallt. Det behövs vattentäta skor eller kanske helst stövlar. Vi har vattentäta skor så vi lyckas ta oss över hela platån relativt torrskodda balanserande på grästuvor.
Det flyger upp en del bl a lärkliknande fåglar men vi lyckas inte observera dem tillräckligt väl för att kunna artbestämma dem. Vi har det skarpa solljuset i ögonen. Vi inser att det här måste vara fågellokalen Ingarvsdammen trots allt. Man kan ju faktiskt betrakta kullen som en stor skyddsdamm för Ingarvet mot vattnet från Vällan.
Vassarna vajar uppe på Ingarvsdammen:
Ulla sniffar på ett blomämne som är redo att slå ut när det blir vår - en tussilago:
En vårpigg(?) svartmes underhåller oss vid matsäckslunchen:
Väl hemma börjar jag leta efter information om Ingarvsdammen på internet och hittar till slut en intressant rapport som förklarar allt!
Det är inte längre en damm utan ett magasin - Ingarvsmagasinet - för deponering av avfallssand från anrikningsverket, där svavelkis-, koppar-, bly- och zinkslig utvanns ur den sulfidmalm som bröts vid Falu gruva. Magasinet är anlagt inom ett område som tidigare utgjordes av sankmark och en damm - Ingarvsdammen.
Ingarvsmagasinet har varit i drift mellan 1982 och 1993. Mellan 1996 och juni 2004 har magasinet sluttäckts inom ramen för Faluprojektet för att minska utsläppen till Dalälven från gruvavfallet.
"Sluttäckningskonstruktionen består av ett tätskikt av askaslamblandning från Stora Enso Kvarnsveden AB, utlagd med bandgående grävmaskin i två skikt om vardera 0,5 m, samt ett 0,5 m skydds- och växtetableringsskikt. Till skydds- och växtetableringsskiktet användes morän samt mindre mängder barkavfall och andra organiska restprodukter från Stora Enso Kvarnsveden AB." (citat från ovan nämnda rapport)
Tätskiktets uppgift är bland annat att minimera vatteninfiltrationen. Det förklarar "våtmarken" däruppe.
Hit återvänder vi gärna!
