Vi har funderat på att åka tåg från Riksgränsen till Katterat och sedan vandra tillbaka via Katterjaure.
Det sägs att det kan vara svårt att hitta rätt led vid stationen i Katterat så nu tänker vi vandra leden ner till stationen och se var vi kommer fram.
Det är cirka 5 kilometer fågelvägen från vår tältplats och klockan har redan blivit 14:30 när vi börjar vandringen med lätt packning västerut längs Katterjaures norra strand.
Vi hittar några få hjorton:
Mäktiga Vuoitasrita reser sig bakom Lairetjårro på sydöstra sidan av Katterjaure:
På Katterjaures västliga strand ligger några fina röda stugor:
Leden är svår att lokalisera på de kala klipphällarna. Vi irrar runt ett bra tag i stekande sol innan vi väljer en väg som vi tror är rätt.
Även här har vi sällskap av ängspiplärkor och stenskvättor:
Nu öppnar sig vyerna västerut:
Ulla blickar ut över norska fjälltoppar med Rombakstötta till höger och Beisfjordtötta till vänster. Där bakom ligger Narvik:
En halvtimmer senare blickar vi ut över Atlantviken Rombaken:
En ensam blomma - nästan utblommad isranunkel - i stenöknen:
Soldiset tätnar och mörknar borta i väster: väderförsämring på gång. Det återstår fortfarande ca två kilometer brant vandring ner till Katterat. Vi väljer att stanna här uppe och beundra vyerna ett tag innan vi vänder och går tillbaka samma väg som vi kom. Besöket i Katterat får vänta till en annan gång.
En större strandpipare:
Den långa grusstranden i Katterjaures nordvästra vik:
Strax före klockan 18 är vi tillbaka vid tältet:
Dags för ett dopp i Katterjaure:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar