2008-07-21

Wild Rover

Ytterligare en irländsk visa som Margith brukade spela och sjunga.
Här med The Dubliners
och här med Dropkick Murphys

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ohh Göran...så många gånger som man klappat till den här...och "klapparna" kommit en halv takt, eller hel, för sent...Det finns så otroligt mycket att minnas och glädjas åt...omkring Margith...

Anonym sa...

En sång som Magith och jag sjungit väldigt många gånger, och som jag kommer att förknippa med vårt teamwork för alltid. Det känns just nu lite svårt att uppbringa den glädje som man känt, men någon gång ....

Monkan sa...

Hej igen
När jag tänker på Margith så e det denna låt som jag förknippar med henne, oj vad många sångtimmar vi haft tillsammans då vi äntligen träffats,önskar man kunde skruva tillbaka tiden..