Harsprångsfallet i Stora Luleälv

Vi fortsätter bilfärden norrut längs E45. Efter ca 180 km korsar vi Stora Luleälv vid Ligga kraftverk. Efter ytterligare ca 10 km längs den trånga älvdalen hittar vi en liten grusväg som leder en bit ner i dalen. Vi stannar och tar en bensträckare. Ett hundratal meters promenad genom tallskogen leder oss fram till märkliga vyer över Stora Luleälv strax nedströms Harsprångets kraftverk. Det är inte mycket vatten i älven men klipplandskapet med de kalspolade hällarna i den gamla älvfåran ger en overklig nästan skrämmande känsla.

Från Wikipedias artikel om Harsprånget:
"Harsprångsfallet, den naturliga fåran, lär ha varit en av Sveriges mäktigaste forssträckor, kanske större än Storforsen i Pite älv. Genom en kilometerlång klyfta störtade sig älven 107 meter i en rad med forsar och fall. Namnet harsprånget, Njommelsaska på Lulesamiska, kom ifrån de snabba svängar i fallet som kan liknas med dem en hare åstadkommer i flykt. Medelvattenföringen i älven i Harsprånget var runt 268 m3/s. Som jämförelse har Pite älv vid Storforsen en medelvattenföring på 120 m3/s."









Så här såg Harsprångsfallet ut 1856. Målningen "Njommelsaska i Lappland" av Carl Svante Hallbeck:


Ytterligare ett tiotal kilometer norrut längs E45 ligger Porjus. Här öppnar sig den trånga älvdalen och övergår i sjön Stora Lulevatten som utgör vattenmagasin för Porjus kraftverk:


Den spännande boken Fallvatten av Mikael Niemi handlar om vad som skulle kunna hända om Stora Sjöfallet-dammen en bit uppströms Stora Lulevatten skulle brista.