Efter frukosten har vi vår dagliga genomgång med hotellägaren där vi berättar var vi varit dagen före och vad vi tänker göra under dagen samtidigt som vi förlänger vår vistelse på hotellet med ytterligare en natt.
Han föreslår att vi ska passa på att besöka Ascoli Piceno och några andra fina mindre orter i närheten den här regniga dagen. Ascoli Piceno med ca 50 000 invånare ligger ca 40 km åt sydost i sydligaste delen av Le Marche nära gränsen mot Abruzzo vid Fiume Tronto.
I morgon är det torsdag 1 november och Alla Helgons Dag som är helgdag i Italien. Då är alla butiker stängda. Vi behöver en bättre karta över Monti Sibillini och hoppas hitta en sådan i Ascooli Piceno.
Innan vi åker passar jag på att försöka se var någonstans vi gick igår. Balzo Rossos karakteristiska profil är lätt att hitta från vår balkong 4 trappor upp i Hotel Paradiso:
Även Rifugio "Città di Amandola" och sluttningen på Monte Amandola vi gick en bit upp på känner vi igen:
Jag lånar ett stort paraply på hotellet och vi går ner till bilen. Den stenbelagda branta gatan är regnblöt men inte ett dugg hal. Det är som att gå på sandpapper, mycket bra fäste.
Det är marknad i Amandola på onsdagar så det är fullt med marknadsstånd nere på torget och angränsande gator.
Bilresan till Ascoli Pizeno går utan problem. En lång nybyggd tunnel - som inte finns i min GPS - förkortar resan betydligt. Vi kör in mot Centro storico och hittar en bra parkeringsplats alldeles utanför gamla stan nära järnvägsstatioen. Det är en betalplats men man behöver inte betala för tiden mellan 13:30 och 16:00 så det räcker med ett par Euro för vår del.
Vi går över en hög bro in mot gamla stan i lätt duggregn. Vi kommer direkt in på den berömda Piazza Arringo med det lilla dopkapellet Il Battistero ... :
... intill den större katedralen Duomo di San Emidio:
Interiör från Duomo di San Emidio - mycket vackert och stämningsfullt:
Vi fortsätter längre in i Ascoli Piceno och fram till ett annat berömt torg, Piazza Del Popolo. Det är gott om mysiga uteserveringar längs torgets sidor men ganska tomt på folk nu på dagen och i regnet:
Butikerna har stängt mellan 13:30 och 16:00. Det finns en ganska stor bokhandel på torget och vi hinner in innan de stänger. De har en hel del böcker om Monti Sibilliini och ett otal vandringsguider på engelska och italienska men kartorna är finitio - slut. Även boken Acciaio(Stål) av Silvia Avallone är finito. Jag har den på svenska och tänkte använda det italienska originalet som övningsbok.
Vi lämnar bokhandeln med oförättat ärende och går in på det ansedda Caffè Meletti för dagens lunch:
Det är egentligen alldeles för vackert för att kallas kafè eller konditori. I början av 1900-talet köpte Silvio Meletti byggnaden (dåvarande Kungliga Postkontoret) och omformade den till en av Italiens vackraste "coffe houses" och en av Italiens viktigaste byggnader i Art Deco-stil.
Silvio Meletti är kanske främst berömd som skapare av likören Anisetta Meletti.
Det är ett tjusigt ställe - jag kommer inte på något bättre ord - med uniformsklädda diskreta servitörer bakom en stor bardisk. I en monter vid ingången finns deras utbud av smörgåsar mm. När vi står där och tittar smyger en av servitörerna upp vid vår sida och börjar berätta vad de olika bakverken innehåller. Vi bestämmer oss för en focaccia och en involtini piadina. Brödet är förhållandevis billigt - 3 resp 4 Euro - och en Capuccino för 3 Euro är väl helt normalt. Earl Grey-tè kostar 4.50 Euro - men då får vi en stor kanna som räcker till två personer. Dessutom får vi ett par delikata kakor på köpet.
Vi sitter kvar och njuter av den vackra lokalen och den fridfulla stämningen en god stund:
Ute på torget pågår bygget av en isbana som ska användas om några dagar vid ett stort reklamjippo för Vodafone - om jag förstår det hela rätt.
Under eftermiddagen strosar vi runt i Ascoli Piceno. Det finns många smala fina gränder att förirra sig in i:
Vi hinner också med ett besök på museigalleriet Pinacoteca Civica med en överväldigande mängd tavlor och statyer från gamla tider. I biljetten - jag får faktiskt reducerat pensionärspris - ingår även Galleria d'arte Contemporanea och Museo dell'arte Ceramica som ligger på två andra ställen i stan - men de orkar vi inte med.
På vägen tillbaka till Amandola stannar vi och handlar morgondagens utflyktsmat i en
rätt stor livsmedelsbutik lägligt placerad vid vägen i den lilla orten Comunanza. I morgon är det ju helgdag och inga butiker har öppet och vi är osäkra på om vår butik i Amandola har öppet på helgdagskvällen.
Tillbaka i Amandola kör vi den ordinarie vägen upp till Hotell Paradiso för att se om den eventuellt är öppen för trafik. Och visst är den det. Det återstår fortfarande en hel del arbete med att lägga på gatsten men den är körbar.
Vi segar oss uppför tvärbranta Via Roma på ettans växel.
Uppe vid hotellet är det smockfullt med bilar. Paret som firar 50-årig bröllopsdag har haft en stor fest där under eftermiddagen med kanske ett hundratal gäster. Många av gästerna stannar kvar på hotellet över helgen så i fortsättningen är det fullt vid frukostborden.
Vi bestämmer oss för att stanna kvar på Hotel Paradiso våra tre återstående nätter i Italien.
