Efter lunch på hotell Safari Vezo är fortfarande vattenståndet väl lågt för göra ett behövligt dopp i havet tilltalande. Vi tar en promenad inåt land istället längs den stig som bildar gräns mellan hotell Safari Vezo och vezobyn.
Här bor man i enkla hyddor - ofta med plåttak förankrade med stenar eller andra tyngder:
Innanför byn ligger begravningsplatser med påkostade och gedigna gravar:
Andry sa vid något tillfälle att det är bättre att inte bygga stabilare konstruktioner än man behöver.
En enkel hydda bygger man lätt upp igen efter en storm som t ex cyklonen Haruna.
Även en gedigen byggnad nära havet förstörs av vind och vatten men kostar mycket arbete och pengar att bygga och underhålla. Vi såg många illa medfarna stora stenbyggnader intill strandpromenaden i Manakara.
Gravområdet ligger så pass långt från havet att det inte påverkas så mycket av stormarna. De döda får vila i frid i sina gravar.
Anakao ligger i ett omfattande ökenområde på Stenbocken vändkrets i sydvästra Madagaskar. Sanddyner beväxta med taggiga buskar och kaktusar så långt ögat når.
Vägarna i den lösa sanden kräver fordon med rejäl fyrhjulsdrift:
Stigen som avgränsar vezobyn från hotell Safari Vezo. Vi står uppe på en hög sanddyn med utsikt mot havet i väster och öknen i öster:
Den här stigen är infarten till Safari Vezo landvägen. En kuststentrast, Littoral Rock Thrush, Monticola imerina sitter på skylten:
Ulla imponeras av de taggiga buskarna intill stigen:
En långstjärtsduva, Namaqua Dove, Oena capensis aliena i en taggig buske intill stigen.
Resten av eftermiddagen vilar vi i skuggan under parasoller vid vår bungalow och tar uppfriskande dopp i havet som omväxling.
Livet är lätt i detta paradis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar