Anakao - Toliara - Antananarivo

Båten - Anakao Express - tillbaka till Toliara avgår i 07:30-tiden. Det är högvatten och stora vågor rullar in mot stranden. Värdinnan och två bärare hjälper oss och bagaget ombord. En besättningsman lägger ett ankare från fören på en lämplig plats längs stranden och båten backar in med utombordsmotorerna upplyfta. På en given signal vadar vi snabbt ut och hoppar upp på båtens badplattform i aktern. När bärarna langat ombord resväskorna är det dags att åka iväg ut på djupare vatten men vi sitter fast på botten med aktern. Ankaret släpper och vi är nära att hamna på tvären på stranden innan en stor våg lyfter båten så pass att vi kommer iväg med hjälp av motorerna.

Vi är på väg. Värdinnan och de två bärarna återvänder till hotellet:


Båten upprepar manövern en bit längre söderut och plockar upp ett tiotal resenärer från vezobyn.
Sen bär det iväg i full fart ut på havet. Det blir en skumpig färd med ibland hårda dunsar i vågorna. Passsagerarna från vezobyn är rejält påpälsade. De tycker nog det är kallt när det är under 20 grader Celsius:


Vi är framme i Toliara i 08:30-tiden och möts av de zebudragna trillorna en bra bit ut från land i det grunda vattnet. Vårt hotell Hyppocampo syns rakt bakom den unge pojken som står på trilan:


Vi, som är de enda blekansiktena ombord, får lämna båten först:






Vid Hotel Safari Vezos brygga i Toliara väntar en taxi som kör oss den korta biten till hotell Hyppocampo där vi återförenas med Christina och Cajsa. Vi tillbringar dagen vid Hyppocampos swimmingpool. Det är tisdag och då går planet till Antananarivo kl 17:30. Övriga dagar går det på förmiddagen eller mitt på dagen:


Mitt på dagen är det lågvatten och mycket långt ut till vattnet:




Efter lunch blir vi hämtade av samma taxichaufför som körde oss till Hyppocampo tidigare idag. Han har sällskap med ytterligare en taxi. Det går åt två bilar för att få plats med oss och vårt bagage.

På Toliaras flygplats kommer vi i samspråk med en norska. Hon berättar att hon har jobbat som missionär i området norr om Toliara under många år. Ett år föddes en liten flicka på julaftonen. Den lokala medecinmannen påstod att det var fel dag att födas på och bestämde att flickan skulle sättas ut i vildmarken för att dö. Efter tre dygn levde flickan fortfarande. Den norska missionären tog hand om flickan och adopterade henne. Flickan lever numera med man och barn i Norge. Missionären är nu på väg hem till Norge efter att ha besökt ett antal andra barn som hon har adopterat och som bor kvar i Toliara-området. Tyvärr tar vi inte reda på vad hon heter.

Planet till Antananarivo landar strax efter klockan 17:


På akterfenan sitter Air Madagascars symbol: The Traveller's Tree, resandeträdet.


Planet lyfter ganska precis klockan 17:30. Air Madagascar har ett rykte om att inte hålla tiderna men det här är den punktligaste flygavgången på hela resan.
Vi landar på Antananarivos flygplats Ivato kl 18:30. Vi får vårt bagage snabbt och möter Andry i ankomsthallen. Det är nu försent att åka till nationalparken Andasibe som står närmast på programmet. Vi får övernatta i Antananarivo på hotell Tana Plaza igen och åka till Andasibe i morgon bitti.

Det är Madagaskars nationaldag imorgon den 26 juni och firandet har redan börjat. Vägen från flygplatsen är smockfull med bilar och kantad av folk i stora mängder. Fyrverkerier lyser upp den mörka kvällen och skarpa knallar hörs titt som tätt. För övrigt är firandet lugnt och sansat. Vi hör mycket musik spelas på gator och torg. Förvånansvärt många barnfamiljer är ute. Små barn viftar med lysande färggranna plaststavar. "Made in China" säger Andry och skrattar. Det här är en stor familjefest, med betoning på familj, enligt Andry. Det tar en timme att köra de 15 kilometrarna in till hotell Tana Plaza mitt i Antananrivo.

Vi äter middag på Tana Plaza och drar oss tillbaka till våra rum. Jag räkna med att ladda alla batterier under natten men upptäcker att det saknas ström i alla vägguttag trots att alla lampor lyser. Jag går ner till receptionen och lyckas få med mig en man upp på rummet där Ulla redan lagt sig. Efter mycket om och men hittar han en elcentral i ett skåp i korridoren där en säkring löst ut. När det felet är åtgärdat fungerar alla vägguttag så jag får mina batterier laddade.