Efter promenaden längs RN12 genom Irondro fortsätter vi färden mot Manakara.
Väg RN12 mot Manakara blev tydligen förstärkt så sent som 2010 med stöd från EU:
RN12 är också nybelagd från Irondro till Manakara. Beläggningsarbetet avslutades 2013-04-20:
Vi kommer ut ur regnskogen och landskapet öppnar sig med fina vyer över kullarna:
Vägen är jämn och nybelagd - bästa vägen hittills.
Plötsligt blir det stopp:
Vägen är avstängd för trafik:
En provisorisk stålbro läggs ut med handkraft. Vägen är underminerad av vatten. Här borde det ligga en trumma under vägen för att leda bort regnvatten:
Arbetet med bron har kommit knappt halvvägs (om man räknar antalet stålelement). Det här kommer att ta tid innan det är klart:
Fyrhjulsdrivna bilar tar sig förbi vägbygget genom att köra i diket:
Dikesvägen blir successivt allt bättre. Många rycker in och röjer hinder:
Vägarbetarna tar lunchpaus:
En kalkon surrad högst upp på en taxi-brousse:
En taxi-brousse tar dikesvägen. Andry kollar hur det går:
Andry tar dikesvägen:
Andry på väg upp ur diket. Det här är största problemet för de icke 4-hjulsdrivna bilarna. Många chaufförer försöker styra upp på vägen för tidigt varvid bilen börjar slira med bakhjulen och ställer sig på tvären i diket. Men det finns gott om folk som skjuter på och får upp dem. Andry är skicklig och kommer upp på vägen utan hjälp:
En glad Andry gratuleras av en lika glad Ulla:
Imponerade åskådare skojar med Andry och tittar under bilen för att leta efter 4-hjulsdrivningen. Nu förstår jag varför bussen är utrustad med ovanligt grovt mönstrade bakdäck - typ vinterdäck.
Resten av de 100 km från Irondro till Manakara går problemfritt på den släta fina vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar