Tjocka dimmoln skymmer solen. Det är en gråmulen och kylig morgon. Utanför vårt hotell Zomatel börjar kommersen komma igång så smått strax före klockan sju:
Vi befinner oss i en helt annan värld innanför hotellets murar. Innergården är en prunknande trädgård:
Vi äter frukost på hotellets restaurang "L'entrecôte du Zoma" som är en originell skapelse:
Vi får sitta vid ett bord och blir serverade en ynklig fransk frukost med te/kaffe och en croissant samt smör och marmelad. Den i reklamen omskrutna servicen är i princip obefintlig. Det tar evigheter att få fram varmt tevatten.
I 8-tiden, när vi är klara för avfärd, går jag ut på gatan på framsidan av hotellet. Dimmolnen har lättat något och trafiken och folklivet börjat komma igång:
Jag blir genast intensivt uppvaktad av ett gäng ungdomar i 10- 13-årsåldern som vill att jag ska köpa "vykort" som de säljer för att få pengar till skolmateriel (pennor, papper, böcker ...). Vykorten bestär av ett dubbelvikt A4-papper med påklistrade pappersbitar i olika färger som tillsamman bildar figurer typiska för Madagaskar typ olika lemurer i varierande poser. Korten är inplastade tillsammans med ett kuvert (C5) och är säkert massfabricerade (Made in China?). Det märkliga med dessa ungdomar är att de verkar kunna all världens språk. Medan de försöker komma underfund om varifrån jag kommer testar jag dem med frågor på engelska, franska, tyska och italienska. Svaren kommer rappt och flytande på respektive språk. Svenska kan dom dock inte. Jag pratar mest med en av de minsta pojkarna med ett otroligt charmerande sätt. Han vet mer om Norge än om Sverige, t ex att Norges huvudstad heter Oslo. Nu lär han sig att Sveriges huvudstad heter Stockholm. Jag köper ett kort av honom. Han blir överlycklig. De andra,större pojkarna blir upprörda och tycker att jag är orättvis. De var ju först! Jag måste köpa av dem också. Jag måste retirera in i skydd av hotellet i väntan på att Andry ska anlända med fulltankad bil.
Fianarantsoa betyder förresten »bra utbildning» på malagassiska.
Vi hoppar över stadsrundturen och även det planerade besöket hos den berömde fotografen Pierrot Men (nu efteråt när jag läser på internet om Pierrot Men får jag nog konstatera att det var synd att missa detta besök) och drar vidare längs RN7. Det blir gradvis soligare och varmare ju längre vi kommer åt sydväst:
Vi stannar till för att fota det vackra landskapet och terasserna med risodlingar:
Fyra glada tjejer vandrar förbi - på väg till skolan? :
Vi fortsätter färden mot Ambalavao ca 50 km från Fianarantsoa:
Ambalavao:
Enligt programmet ska vi nu besöka en vingård och ett pappersbruk - Antemoro Paper Mill - där man bl a tillverkar handgjort papper dekorerade med torkade blomkronblad. Vi har varit med om produktion av handgjort papper i pappersbruket i Grycksbo så vi skippar den programpunkten. Vi struntar också i vingårdsbesöket och siktar in oss på naturreservatet Anja Parc, där vi med stor säkerhet kommer att få se ringsvanslemurer.
Anja Parc ligger intill RN7 ca 10 kilometer sydväst om Ambalavao i ett dramatiskt berg- och klipplandskap:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar